torsdag 29 november 2012

...på en pytteliten bostadsyta


Här ligger jag, nedbäddad i en av tre sängar som står tätt på rad i ett dassigt rum. Vi gissar att det på sin höjd och i runda slängar kan vara 16 kvadratmetrar. Detta kära vänner, är vårt boende de kommande 4,5 månaderna! I sängen jämte min sover Emelie, inom räckhåll att slänga en näve i min axel när jag snarkar. Intill henne ligger skånskan Jenny som vi träffade för första gången igår, när vi samlades på Kastrup.
Med våra cirka 5 kvadratmeter var, delade garderobsutrymme och tandborsthylla hör det till att vi ser charmen i att vara säsongare. Vi ska allt mysa till det, så vi trivs i den här ”grottan”, för rörligt lär det bli. Sängarna har vi skjutit ihop till en enda stor trippelsäng för att ta vara på det lilla, men värdefulla utrymme runtom. Nedbäddade kan jag inte låta bli att tänka oss som tre björnar, sovandes på rad. Bara guldlock som saknas, då lever vi ju som i en saga, för tusan! 
Rummet har tre vitväggar, samt en röd vars emot vi har sängarna. Heltäckningsmattan är lila-vinröd (hoppas det inte bor små äckel längst ner i botten av den!) Vattenrören, elementen samt dörren är senapsgula. Oläcker blandning färger kan tyckas. Då vi finns i källaren på ett femvånings bygge är det rätt gött ändå att ha ett stort fönster. Karmarna är mörkbruna, om ni undrar... Jag skiter också blankt i den faktan. Det som är av störst betydelse finns ju på andra sidan glaset. Åh jo, den har kommit. Den kommer fortfarande. Förhoppningsvis vräker den ner, BOOOM!! Utanför fönstret med bruna karmar är det bara vitt. Vi är fyra svenska tjejer och ett gäng danska kollegor som kommit hit för snön och med hopp om en go säsong. På lördag öppnar liftarna. Längtar ut något galet, att äntligen stå på brädan igen och utforska varenda nedfart i Les Deux Alpes! 

tisdag 27 november 2012

Wakeup Copenhagen

God morgon bloggen, Köpenhamn och bästa resekamrat Emelie!
Vi har just krupit ur sängen på hotell Wakeup Copenhagen lagom utvilade efter en svettig kväll på Swedish House Maffia. Idag, nu strax, ska vi konka iväg på våra snowboards och skidor till Nortlanders kontor, ska bli galet skönt att droppa dem där för att återse dem i Les Deux Alpes. Ja, kanske ska tala om att det är skidorten vi kommer spendera hela vintern, Emelie och jag. Det blir restaurangjobb för Nortlander på ett av deras hotell med massor av utförsåkning! Taggade till tuuusen! Flyger i morgon från Kastrup, oohoo!
Nu borde vi ge oss iväg, innan godispåsen som skulle räcka hela vintern har blivit vår frukost. Emelie kommer också få stå ut med turisten i mig som vill upptäcka heela Köpenhamn på en dag. Vi har upptäckt några olikheter hos varann och fler är det bli. För en sekund sen hojtade hon innefrån duschen, frågade vad jag spelade för smörmusik. Whaaaat?! Hon ska bara veta vad jag hennes tycker om untz untz untz...









söndag 14 oktober 2012

Back on solid ground


Seglarsäsong över, check. Slut på flängandet, byte av båtar, gäster och hamnar. Slutsolat på däck, dyk från båten, nya platser, vikar och öar. Grekisk sallad. Frozen yoghurt. Snorkling. Strandfester. Båtfester. Men också, nog med uppassande 24/7, megabunkringar, sjösjuka och grekisktidsuppfattning!  
Jag har haft gubbgäng som kallat mig Fia-Lotta i en vecka och hävdat att whiskey dricks bäst med fanta. Blivit erbjuden nannyjobb i NYC av ett gäng Americanos som avgudat min simpla matlagning? Skalat potatisen bak på akterspegeln och njutit av tråkgöran. Plaskat med fötterna sena kvällar i mareldsglittrande vatten. Seglat, i Kykladerna så jag trodde vi skulle kapsejsra. Snappat upp en handfull grekkunskaper. Lyckats riva ut köksinredningen i salongen, seriös segling... tafflig båt.   
Segelveckorna har inte inneburit de allra komfortabelaste sovplatser. Halva soffan i salongen, sittbrunnen under bar himmel och en kallfuktig skepparkabin. Men, ibland med lite tur en egen koj ombord. Det har sin charm, båtlivet. 
Nya kunskaper : 
- Släng stinkig kyckling, direkt! (Spelar ingen roll om gästerna får äta grönsaker i två dagar)
- Skaffa seglarställ. (Skinnjacka är inte så hippt, och fyller ingen funktion, ovärt att bli kall o blöt i storm.)
- Skippa hälften nedpackade sommarklänningar. Shorts is more. 
- Kom ihåg öronproppar, bunkra upp! (Snarkande skeppare, kluckande mot skrovet, festprissar ombord...)
- Gör pannkakorna i slutet av veckan... (De hemskt populära och önskas var frukost. Orka, nej.) 
- Var aldrig så hygglig och erbjud din skeppare att massera stela axlar...! 













söndag 30 september 2012

Picture perfect



Många av de grekiska öarna jag fått se i september har varit helt otroliga. Perfekta vykortsvyer på Santorini, med svarta stränder, typiska grekvita hus med blå tak som trängs ihop på sluttningen ner mot havet. Vackert. Likaså de små byar på kala öar utan knappt någon växtlighet alls i blåsiga Kykladerna, undrar just vad de enstaka getstackarna har att tugga på? Den lugna livsstilen á la hakuna matata och manana manana, som öborna verkar följa känns sund. Har inte sett en stressad själ. När jag haft en lucka att sticka iväg på en springtur och rusat gatan fram drar jag blickar till mig.   
Här om natten, styrde jag båten när den gick för motor genom mörkret tillbaka till hemmahamnen. När soluppgången kommer smygandes i horisonten sitta där på däck men en kopp rykande kaffe och bara njuta.
Det är fina stunder. Å andra sidan, kan jobbet vara himla oglamouröst. Tänker skildra den raka motsatsen också. När vi seglar och lunchen ska lagas under färd vill jag ibland kasta in handduken, säga skepp ohoj eventuellt hoppa över bord. När tomaterna får liv och rullar iväg, skålen med aioli välter i kylen, svetten rinner i värmen, besticklådan var inte sjösäkrad och far i golvet med ett brak, jag bränner fingrarna och svär en lång ramsa på gasolugnen, då är det inte skoj. Mitt upp i allt efterfrågas mer öl och snacks i sittbrunnen, någon är sjösjuk och grisar ner på toaletten, skeppar’n glömmer förvarna att han slår segel...



    

lördag 29 september 2012

Dhokos överraskar



På Dhokos sist, kastade vi ankare och la oss jämte en katamaran. Det var den, vi och ett fåtal skutor till i viken. Allt frid och fröjd, Dhokos är otroligt mysigt i stiltje och vattnet klart och finfint för att snorkla omkring. När vi mådde som bäst i eftermiddagssolen, jäste på däck som strandade sälar, insåg vi nitlotten i val av båtgranne. Slängde ett getöga på kattan ett par meter bort. GAAAAH! Nära på jag ramla av båten, vilken syn! Generat tomatröd, ja solbränd också, åt vilket håll ska jag titta!?! Under den tyskhissade flaggan stog karlarna på däck spritt språngandes, med pilsner i handen och kukarna i vädret. Uhuuu. Hade väl inte varit någon ”biggie” att de bara var nakna... meeen när de dessutom tar sig friheten att pissa från däck i sydvästlig riktning, vart vår båt låg, tog det bort mysfaktorn på Dhokos. Rejält. Himla otrevligt och respektlöst. Lyckligtvis mörknade det även denna kväll och vi slapp se mer av stjärtgossarna.  På vår båt var mysfaktorn hög. Fullt påklädda, käkades det risotto till middag, med rött vin i glasen och tända ljus i sittbrunnen. Så ska det mysas, tyckte vårt crew och jag är beredd att hålla med. Respekt på havet tack, även ni tyska nudister!

måndag 23 juli 2012

Strömstadsommar - sol, sillar och sjövett!

Sommar i Strömstad, det hade jag inte räknat med. Men tusan vad fint det är, fint som snus! Gled ner till västkusten som på en räkmacka, ironiskt vad passande. Här får jag jobba på Hällestrand resort, fila på att servera och bo i göörmysigt stugkollektiv med det skönaste gänget brudar!  
Hällestrand ligger alldeles vid Skagerack, klippor och västkusteligt. Det finns pool och bastu, så himla gött när vi har ledigt. Tennisbana, fotbollsplan, minigolf, volleyboll, kanoter och trampbåt har vi också att leka med. Lite sommarlovskänsla över att vara här, Tihi!
Vi röjer på Cod varje fredag till Peter Siepen (mannen är 50 bast, svårt att tro om honom i alla crazy outfits!!) eller åker på annat i trakten. Svenska Björnstammen, Norlie & KKV och Nause har spelat och i veckan blire Hoffmaestro. Härligt att se band fast att det inte ser ut att bli någon festivalsommar i år.     
Räkans dag firades på min självaste födelsedag. Räkskalnigs-SM pågick inne i stan, men på Hällestrand dukade vi upp buffé med havets läckerheter och hade trubadur på terrassen. Kjempe koseligt tyckte norrmännen och tippade bra, man tackar!
Efter jobbet kom jag hem till stållemajorna jag bor med, som pimpat stugan med ballonger, fixat färgglada sugrör och sjöng gali fint! Haha. Kladdkaka vid poolen fick jag tidigare på dagen också, mer skönsång. Samt inträde och drink i handen på krogen,s vilka tjejer!! You're the best! 
Idag, kom herr brevbärare med postenpaket till mig. "Fritidsskepparen" med arbetsbok ska jag lägga näsan i den kommande månaden och göra prov för båtförarintyg i Augusti. Toppen, en pissblåsig dag som denna! Här ska läras sjövett och navigering! 


Ciaaao!


tisdag 10 juli 2012

I see, said the blind man

Vi ställde upp i Strömstadmilen ett gäng från Hällestrand när det gick av stapeln i lördags. I våra knallorangea teamt-shirts tror jag inte vi gick att missa, när vi kutade backe upp och backe ner genom stan. Jag kom in på 51.24, efter vaktmästare Pettan och tätt följd av Tattarbyns envisaste -Stina. Jag hade inbillat mig i fin form och loppet var lika plättlätt som att kånka gigantisk ryggsäck uppför lång trappa. Pina! I mål, gratis banan, medalj och vattenflaska så var det snart glömt.
Efter loppet, i bilen, snackar de andra om hur ballt det var att en blind kille sprang! Hur läskigt det måste vara att inte se var man sätter fötterna, snacka om! Vänta nu, blind kille, såg jag honom?
De enda utstickarna jag kom ihåg och lagt märke till i vimlet var två grabbar. Skulle nog vilja kalla dem fuskare, jajamensan. De höll ju en pinne, typ skidstav emellan sig så givetvis hjälptes de åt att draaa varann genmom loppet. Lite draghjälp hade man inte tackat nej till i uppförsbackarna, förstod helt klart tanken. Men inte nog med det. Längst slingan nere i hamnen, fick jag en knuff av en axel och flög en två, tre meter i sidled. Låt säga. Den sista av de två stavlöparna SÅG sig inte för. Men JAG såg dem i trupp älga iväg framför mig, en drös åskådare hejjade dem och tjoade längst vägen också. Wtf?!! Herregud, ta ett fjolligt stadslopp på så blodigt allvar tänkte jag buttert. Fuskare, och blindstyre tänkte jag också...
  

lördag 23 juni 2012

fredag 15 juni 2012

Mortlat sin sista mojito!

Tisdag morgon när jag vaknade bestämde jag mig, rätt och slätt. Då fanns inte längre någon tvivel, klart som korvspad att jag åker hem! Nog med galenskaper.
När jag vaknade, i den troligen sunkigaste lägenhet mitt öga skådat (tro mig, jag har sett sunkiga lyor, säger bara lägenhetsjakt i Barcelona) gjorde jag en äcklig upptäckt. Något litet ohyra hade festat loss på mina solbrända ben och lämnat klipulver i små bett. Huuuu säger jag! Nästa besvikelse denna morgon var att inte ett rent plagg fanns att sätta på sig. Fräsching, rotade jag fram det minst smutsiga linnet (oojo, jag vet om att handtvätt är alternativet till tvättmaskin.  Det hade jag sysslat med ombord på båt i veckor - inget höjdarresultat).
Jag började känna att frukost vore på sin plats. Bara tanken på köket fick dock aptiten att försvinna ögonaböj. Till jobbet trampade jag på en ranglig hoj i passande storlek för en 13 åring och med löst sittande styre. Lite spänning i vardagen kan man säga, håller cykeln ihop hela vägen fram idag också? Väl där, spenderades timmar av uttråkat trummande på bardisken och avundsjukt tittande på kitesurfarna ute i vågarna. Nej, boss höll inget som han lovat. Dessutom var det olika bud varje dag, vad han bestämde igår har han hunnit glömt tills idag och det är nya visor som gäller. Svårt att göra ett bra jobb, karln var aldrig nöjd. Jag skyller den ihärdiga optimisten i mig som naivt trodde på mindre kaos med tiden. Tre veckor stod jag ut, sedan föll polletten ner att det blir inte bättre än så. Därmed mortlade jag min sista mojito, käkade jag en sista greksallad för den här gången, njöt av ännu en frappé på stranden och kramade om mina rara kollegor. Tog mitt pick och pack på en lång bussfärd till Aten och ett flyg hem. Sedan var det en lättad och glad tjej som kom hem till ett rent och fint hem i  den ljusa sommarnatten. L.O.V.E.L.Y!

Imogen Heap – First Train Home

onsdag 13 juni 2012

Should I stay or should I go?


Det är la frågan idag.

Tvivel finns.
Vårt boende är under all kritik. 
Jag lovades en cykel att ta mig någonstans med.
Än har jag inte varit ute i några vågor, varken kite eller windsurf.
Det är himla svårt att komma överens med somliga...

Åå andra sidan...

Mina kollegor är klockrena. 
Resorten ligger på ett fantastiskt läge vid stranden.  
Mysig miljö att arbeta i, restaurang och en chill bar. 
Kite- och windsurfing ser grymt ut, jag vill bara ge mig ut! 
Möter många trevliga och glada surfturister
Lefkas är vackert i sig, berg, stränder och turkost hav, vill se mer av ön.
  
Nu, tillbaka till jobbet. Ska ta tjuren vid hornen och se vad som kan göras åt situationen.

Ciao

söndag 10 juni 2012

Skrattar så jag kiknar!

Får jag presentera... Victoriaaa! Min härliga sambo och kollega här i minikaoset som vi lever i. Damen kommer från Ungern till att börja med, anlände för ett par dagar sedan och har börjat jobba i restaurangen på resorten.
Hon samlar på udda, lite fåniga saker som gör omgivningen lite roligare, får henne att skratta. Första dagen vi träffades förstod jag vad hon menar. Hon har på sig en t-shirt med monstermotiv, langar upp sin 2 dm röda tändare när hon ska tända ciggen och på kvällen bäddade hon ner sig i sitt angry birds bedset, haha. Dessutom har hon en galet snygg ryggtattoo och trollsländor hängen i öronen. Cool och söt tjej det där.
Igår kväll fnissade vi så vi vek oss dubbla när vi gått och lagt oss. Gick igenom dagen och delade alla nya intryck, sätt att se på saker och sätt att gå till väga av människor runtomkring oss. Ni förstår, vissa saker på vår arbetsplats är ganska kockobello... Då är det himla skönt att ha någon att ventilera och garva högt åt spektaklet innan man somnar.

lördag 9 juni 2012

Välkommen in...


Så kom dagen, efter mycket tjat och påtryckning från min sida, då boss tog mig med att se lägenheten. Boendet som jag blivit lovad. Det jag längtat efter för att kunna tvätta, laga mat, packa upp mitt bagage - få lite ordning. Lägenheten var del av ett trevåningshus som bossen kallade för The staff house och låg på andra våningen. Jag ska berätta om när jag fick se den första gången. En mycket bisarr och skrattretande eftermiddag. Boss hade funnit en lucka i sitt överflödiga och oavbrutna stegande kors och tvärs på resorten, och kunde köra mig på visning. Oooh, justja! Innan vi far, skruvdragaren måste med på färden. Han nämnde inte varför, jag frågade inte. Det verkade oviktigt för stunden. 
Vi drar in till centrum, stannar vid en kåk längst hamngatan med utsikt över en liten båthamn och fiskedamm. På framsidan växer träd med knallrosa blommor i en liten trädgård. Det ser fint ut och jag får upp hoppet ett ögonblick. Så dumt av mig. Vår ingång är på baksidan, en trappa upp. Dörren i fråga har trasigt glas och ett hål är prytt med tussar av katthår, husdjur på köpet alltså.
Det är nu skruvdragaren kommer väl till pass. Boss har tappat bort nyckeln till stället och stängt dörren med ett vinkeljärn och skruv. Han skämtar tänker jag, när han knäböjer och ska öppna dörren till min nya bostad med... borrmaskin. Nej, det gör han visst inte. En skruv är utdragen och dörren är öppen, han inbjuder mig att kliva på. Inte en skymt av minsta antydan till ett leende i hans brunbrända fejs, han är uppriktig, inga konstigheter tycker han. Första foten innanför tröskeln och en pust av instängd gammal hus med en rejäl dos kattskit slår emot mig. UUUh. Boss -"Fuck, I think there has been a cat in here" No kidding. Vi hjälps åt att slänga ut grejer som kattruskan kalasat och bajsat på överallt. När det synliga är utslängt vädrar boss med näsan och konstaterar "now it's not stinky anymore" Jo, säger jag utan att försöka dölja hur äcklad och missnöjd jag är.
Köket var supersunkigt. Många timmars skurande och kanske hade man övervägt att tillaga något ätbart där, det kändes ovärt. Badrummet var used and abused av någon lortpadda som lämnat kalsipper, tvål och grejer efter sig. Sovrummen var det inga stora fel på. Utrustade med det allra nödvändigaste i all enkelhet, säng och bord, en stol. Sparsamt med fina tapeter, hyllor, mattor och sånt trams för hemtrevlighetens skull alltså. En balkong som vätte ut mot gatan och vattnet var väl det som fanns att glädja sig åt.
Där, i det stinkande kråkslottet lämnades jag. Demonstrerad var städgrejer och kemikalier fanns och med en skruvmejsel till dörren. Ett "see you later" från boss och han försvann. Jag kände mig snuvad på konfekten, lurad och låång, låångt hemifrån.


söndag 27 maj 2012

Greek way of life...

Så här efter några dagar på resorten känns allt aningens rörigt och oorganiserat. Till att börja med, huset vi är lovade på måndag börjar jag starkt tvivla på att är beboligt då. Det känns seeegt för kläderna mina har börjat lukta fuktig, sunkig resväska och jag känner mig som en vandrande sådan. Tvättmaskin och lite ordning och reda står högt på önskelistan nu. Hörde med mina kollegor och blivande sambos om inflyttning, de utbyter några menande blickar och frågar mig om chefen sa vilken måndag? Stor surprise om någon inflyttning blir av i morgon alltså. Baaaah!
En ung, engelsk kille som är här som kiteinstruktör upplyste mig om hur saker och ting ska tolkas. Talar vi tidsperspektiv såå betyder "om en timma" snarare tidigast om tre timmar. "I morgon" ska tolkas som om minst en tre-fyra dagar.  "På tisdag" kommer troligen ske om två veckor. Kanske. Herregud, hur blir saker uträttade? Jag förstår det inte. Konflikter lär det bli också, massor av grekiska Malaka! Hit och Malaka dit.    
Min kollega "Tati" som jag har till hjälp bakom bardisken har inte dykt upp än idag, varför är oklart. Jag hoppas hon kommer i morgon, hon är gullig och vi förstår varann lite knappt på engelska och hon lär mig grekiska. 
Dagen har sett ut som så - jag vaknade tidigt och slängde på bikinin inför min första windsurf lektion! Taggad till tusen, såklart. Hittar på bossen som alltid ränner runt resorten, med huvudet fullt av sysslor (om han får något uträttat är för mig ännu oklart) lovar mig att vi ska ha lektion, ses om en stund. Lite pillande med tårna i sanden och en freddo cappucchino senare träffas vi vid utrustningsboden. Där står två små glin och deras föräldrar och trummar på riggarna och brädorna som tagits fram. Jag anar oråd och mycket riktigt, min lektion idag blir från läktarbänken. Snöpligt. Meeen glinen var gulliga att se på och jag fick lära mig basics på land, på en pedagogisk nybörjarnivå. Alltid något, en början. Hopp på sol och vind och jag kanske får ge mig ut i vattnet. 
Sen "lektionen" i morse har jag hållt koll på solstolar för uthyrning, pressat 4 apelsin juice och kört bossens bil en kort sväng. Inte mycket action idag inte, har inte fått något att göra. Samt ger man någon annan en hjälpande hand är det fel, "inte ditt ansvar" mentalitet. Superknäppt. Jag föredrar att hjälpas åt och jobba i team. Det känns lite lurigt i nuläget, om jag pallar med den röriga livsstilen som jag sett så här långt, men jag ska ge det en chans. Säsongen har inte dragit igång, vi har bara ett fåtal gäster, så det blir väl mer liv och rörelse... 

   
 

fredag 25 maj 2012

Här kan man va


Jag befinner mig på Milos Beach resort, Lefkas, Grekland. Anlände igår och har fått bara positiva intryck från denna grönlummiga, bergiga ö så här långt. När jag var i Grekland sist och jobbade för Navigare, insåg jag rätt snart att de inte hade sysselsättning åt mig hela sommaren. OMG! Panikkänslan kom krypandes, what to do next!?! och gjorde att tankeverksamheten drog igång i mitt äventyrssökande sinne. Jag såg mig om efter andra möjligheter till att stanna i solen. Länge har jag velat pröva på surfing, inte minst sen vår underbara resa till Australien med mamma och syrrorna. I vintras inspirerades jag av Andy också, min chef i Alperna och profisionell windsurfare, som tipsade att jag borde ge kite ett försök. Googlade Kite surfing Grekland, Milos Beach resort träffades, ka-ching! Skrev ett uppriktigt mail, jag vill lära mig sporten - finns det några lediga jobbpositioner? Fick svar från greken som driver stället och Ka-Ching, här är jag!
Resan hit från Kroatien tog evigheters evighet. Färja nr 1 Split-Ancona hade jag unnat mig lite bekvämlighet, en hytt och kunde sova mig över havet. Färja Nr 2 Ancona-Igoumenitsa snålades det med lyxen och jag sov obekvämt ihopvikt i en flygstol, men ack så billigt! Föda för snåla resenärer ala Frida var smörgåsar med Kalles Kaviar substitut - Tonfisk paté! Mm mmm. 

Framme i Igoumenitsa, åter på Grekiskt fastland, hade jag väntat mig att bli upphämtad från någon resortpersonal, som vi hade bestämt ett par dag tidigare. Men där gick jag bet på komforten, ny dag nya bestämmelser verkade vara melodin. Några busstimmar av senare blev jag upplockad av chefen den sista sträckan till resorten. Intressant möte, hey how are you? Jag hann inte svara honom innan hans telefon ringde och han babblade på lika fort som han gasade fram genom buschen. Han är en väldigt upptagen man, lite snurrig har jag fått intryck av, många bollar i luften och mycket att göra så här på försäsongen. Jajja, vi ska nog komma överens, om jag så måste kasta lasso runt honom när jag behöver få veta något. 
Efter en månad av härligt båtkollektivliv kändes det oerhört ensam också att resa helt solo. Men man möter la trevliga och omtänksamma människor vart man än tar vägen. Turkiska lastbilschaffisar bjöd mig på kaffe i Ancona i väntan på nästa färja. En grekisk gubbe i ett litet supermarket bjussade på godis och tyckte att jag skulle ha en blomma i håret när jag hade handlat av honom. En timmes dötid i väntan på bussen i Preveza satt jag och ett gäng gamla greker och försökte konversera utan mycket framgång, dock hade vi väldigt roligt. De engarerade sig allihop i att se till att jag kom på rätt buss och skulle komma fram till min destination. Kanske är det kombinationen blont hår, ensam tjej och kånkande på gigantisk tung ryggsäck som gör det? Vad vet jag. Nåja, lilla mamma, jag är på min vakt. 
I eftermiddag börjar vi! Introduktion i beachbaren klockan fem är det sagt, där jag och en grekisk tjej ska arbeta ihop. Det ser chill ut, med soffor och öppen veranda ut mot stranden med parasoll och volleybollnät. Vi har en vecka på oss att läras upp, nästa helg drar verksamheten igång på riktigt med festival och pröva-på-kite-dagar. Oohoo!
Just nu har jag ett rum att sova i på resorten, men så snart som möjligt ska jag få tillgång till ett hus fullt utrustat och med flera rum där ett okänt antal personer ska bo... Det ligger ett par kilometer bort tydligen, men en cykel ska jag få att trampa på till och från jobbet. Kan bli bra, kan bli bra. Väntar med spänning på att se skicket på huset, chefen har nämnt att det är gammalt... Ber till gudarna att det är mögel- och kackerlackfritt! 

måndag 21 maj 2012

Fart och fläkt på underdäck!

Under det senaste 4-dagarseventet här i Kroatien har inget gått som planerat. Ändock kom vi tillbaka in i Splits hamn med nöjda och glada besökare. Klapp på axeln tycker jag, till oss i crewet Sofia o Simon, Frida o Jacob som på något sätt lappat ihop ett bra program trots allt. På grund utav väder och vind har skepparna varit tvungna att omplanera rutten, anpassat sig till förhållandena. All planering av restaurangbokningar, vinprovningar, tänkta segeltävlingar and so on har vi fått kasta om helt och hållet. Det är den där Boran som ställt till det. Vanligtvis ligger vindstyrkan på 4-5 m/sekund längst kusten här, men det ibland kommer "Boravinden" den är oförutsägbar och kraftig. Då är det la bäst att ligga tryggt i någon hamn tills det slutat blåsa Bora. Så är det till sjöss har jag lärt mig, man får ta var dag som den kommer och försöka göra det bästa av situationen.
Det hände en hel del grejer faktsikt, oförutsägbara som spännande. Under kappseglingen vi hade mellan de två båtarna vi var ute med, stod jag i salongen i godan ro, stekte köttfärsbiffar och poppade musik. Jacob och gästerna trimmade segel för fulla muggar och båten lutade därefter. Lite krux är det att laga lunch när ingredienser och redskap far omkring, men det brukar gå bra. Men inte den dagen, negguuu (som min värmlänning till skeppare säger)! Båten lutade som aldrig förr, jag tappar balansen greppar tag i handtaget som sitter längs hela köksbänken (tänk att hålla sig i när det kränger) för att inte flyga tvärs genom salongen. Det gjorde jag förvisso ändå, med handtag och brädor i följe. Herreguuud. Gästerna i sittbrunnen hör ett gallskrik och dunder och brak, men det är la bara att sticka upp huvudet och försäkra att läget är under kontroll. Ingen skada på värdinnan, men köket såg lite trash ut resten av resan... Oops.
Annat spännande, mina kollegor fick plocka kaktusstickor ur en herres rumpa på småtimmarna. Ibland är man lyckligt lottad, jag sov när detta pågick. Vi tog taxibåt in till staden Hvar, på ön Hvar (oooo fantasifullt) en kväll. Det var som värsta rollercoastern på färden dit och hem, skräckblandad förtjusning! Full spätta i bäckmörkret, stjärnklart och flytvästar vad är det? I Hvar var det dött så här på lågsäsongen, men vi rockade loss, Sofia alla mest och snyggast. Dansade på borden och fånade oss.   
Nu så här efter eventet, pustar vi fyra ut i hamn. Vi bor och äter ombord på båten, har kört lite cirkelträning för att tappert försöka hålla oss i form, sett på film, solat och haft det NICE! För att inte glömma våra lyxiga frukostar med champaaaaagne, hehe. Här kommer lite bilder som skepparn tog under dagarna ute till havs!

måndag 14 maj 2012

Navigare Charter School 2012.mov



Här kommer en film som spelades in under Navigares charter school! Jag rekommenderar varmt att delta, det var otroligt roligt och en bra erfarenhet!

Havet brusar och seglena slår...

Vi är i Kroatien! Sedan i fredags har vi, ett gäng skeppare och värdinnor varit ute på segeltur och upptäcktsfärd skulle man kunna säga. I väntan på nästa jobbtillfälle har vi turen att få låna en båt och kan segla omkring i Kroatiska övärlden och lära känna lite hamnar och rutter innan vi tar ut gäster på charter dit. Alltid skönt att ha någon slags uppfattning om vart man tar kunderna. 
 Det är så underbart, jag verkligen njuter av att få vara med om detta! Vi hade en lång och utdragen färd för att ta oss hit från Grekland förstås, men det var det väl värt. Buss till Aten, byte av buss och vidare till Patra på västkusten. Där hoppade vi på en halvfräch färja till Ancona, Italien och ännu sunkigare färja till Split, Kroatien. Det tog oss sammanlagt 48 timmar, sträckan Lavrio - Split, pihuu. Men vi har hållt oss sysselsatta med film, kortspel, och en lek "här kan man va". I stoppet i Italien hanns en pizza och glass med, utmärkt!
Idag sitter vi huttrande och internettar på ett café på ön Komiza. Det är mulet och har regnat sedan igår, den planerade solbrännan vi skulle införskaffat på vår crewsegling ser det inte ut att bli mycket av. Jajja, med lite tur får vi sol i morgon och jag hinner få färg på näsan innan nästa event, på onsdag.
Igår hann vi med följande: seglade hit med farten 10.2 knop, firade Simons födelsedag med champagne och kinderägg, käkade chili och myste i sittbrunnen under ett hejdundrande åskväder, såg Rambo 4 i salongen med ormgrop i soffan och popcorn! Kul, kul. Nu ska vi ta oss tillbaka till båten, en sprillans Jeanneau 53a om det säger er något, jag jobbar på min båtkunskap. Fixa lunch och sedan segla vidare till någon ny destination, naturvik då vi försöker hålla ner kostnaderna, slippa hamnavgifter ;)       





Vi som seglar: Ebba - Tove - Jessica - Simon - Alex - Frippa

tisdag 8 maj 2012

Livet på basen i Lavrio

Nu så, har jag erfarat hur det är att jobba till sjöss! Förra veckan var jag värdinna på två event, vi gjorde samma rutt Lavrio - Poros - Dhokos - Hydra - Lavrio på de båda. Det första samarbetade jag med Thomas, vi hade tio gäster ombord och det gick ju utmärkt. Det andra var det jag och skeppare Ebba med en besättning om sju, också det gick fint! Nöjda gäster, soligt väder och fin segling, hur härligt som helst. Nu innan man blivit genomvarm i kläderna har jag en tendens att vara på helspänn utan förmåga att sitta still, känner att något behöver göras hela tiden. Sedan har vi sovit i salongen då alla hytterna varit upptagna av gäster och nätter med åtta timmars sömn är högst sällsynta.
När vi kommit tillbaka till basen i Lavrio efter eventen har jag varit bra utpumpad. Men i skrivande stund har vi varit lediga i ett par dagar, solat, sovit och haft det skönt. I morgon bär det förmodligen av till Kroatien, med färja via Italien och sedan till staden Split. I Kroatien har vi någon veckas ledighet innan nästa event drar igång. Jag hoppas på att få segla massor, bara vi skeppare och värdinnor, så att jag får fila på hissning av segel och manövrering av båten med mera. Känner att det behövs! Här om dagen gjorde jag mig skyldig till repor i skråvet när ett ankare slog i båten, woooops! Men övning ger färdighet har jag hört! Ahoj!

torsdag 26 april 2012

Yassas!


Här är jag, på tåget mot Arlanda. Disigt, gråblaskigt väder bjuds det på genom skitigt tågfönster idag. Men inte säckar jag ihop för lite skruttväder, humöret är på topp! Jag knaprar nötter och filar på några schysta spelningslistor som kan komma väl till pass. Joel i bistro cafét frestar med kaffe och bulle för endast 25 kronor hörde jag precis... Hmm. Han lät ovanligt entusiastisk, lite väl check för att stå i tågbistron tycker jag, inte uttråkad och trött som många andra truttbullar som talat om dagens utbud för många gånger. Nästan så jag vill gå och handla bara för att se vad det är för en. Då har man gjort ett bra jobb, eller hur? Värt att lägga på minnet, alla erfarenheter om bra service samlar jag på mig. Do it with a smile!  Det kommer la behövas framöver.
Från Arlanda bär det av med flyg ner till Aten. Jag har fått mitt första uppdrag med Navigare yachting! Otroligt spännande, jag tackade ja direkt när de ringde i måndags. Pirripirrr... 
Två event väntar. Det första med start på lördag och vi utgår från basen i Lavriou. Jag ska vara värdinna med en grekisk skeppare ombord på yachten ”Marla” som är 50,5 fot! Fint namn, ger mig positiva vibbar. Vi blir ett bra team, utan tvekan. Man måste fungera ihop skeppare & värdinna, fick vi höra gång på gång under charterskolan. Så klart, bra samarbete ger gästerna bra service. Jag fixar käket och passar opp så mycket jag kan, skepparen håller fint på däck samt tar oss säkert från hamn till hamn. Lätt match!  

Förutom att jag oroar mig för att baka bröd ombord, när vi ligger i naturhamn och inte kan handla nybakat från bageri, så känns läget under kontroll. Det gick sådär med mina scones sist. Men ”Macava crew” höll god min och åt de kompakta degplättarna under charterskolan... Wish me Good Luck!


fredag 30 mars 2012

Ella, Ella!

Nu har jag landat och vilat upp mig i en vecka på hemmaplan, ljuvligt! Sovmornar och tid spenderad med familjen har laddat mina batterier. Fulladdad, kan man väl säga då, tänker jag nu fara söderut och slösa energin på att hissa segel, slå en knop och lägga till i små hamnar. Jajamen, i två veckor framöver väntar båtliv i Grekland! Jag anmälda mig i våras till en charter skola, i brist på annat att göra kombinerat med nyfikenheten att lära mig segla och jobba till havs! Nu är jag peppad. Tycker Grekland med alla småöar ser himla mysigt ut och blir det soligt ska här njutas! Jag har ansökt som värdinna och det finns möjlighet att få sommarjobb inom organisationen efter att man genomgått skolan. Får la se vart detta leder. Men jag hoppas och tror att några av morfar sjörövares sjömannagener har förts vidare till mig och ska hålla mig fri från sjösjuka. Vill ju inte bli hängandes över relingen liksom.
Jag är färdigpackad och har ingen anledning att sitta här och göra er avundsjuka, egentligen. Så hejdå lantkrabbor! Ses om två veckor. Macbook får inte följa, tror det kommer vara fullt upp på båtarna, inget internet och blött och farligt så det blir inget bloggande därifrån. CIAAO!

torsdag 22 mars 2012

Auf Wiedersehen Alpen...

I måndags sa vi adjöss till alptopparna vi lärt känna så väl under säsongen och åkte från Kendlhof! Jag trodde att jag skulle känna mig en gnutta sentimental den här dagen. Både att åka från de där bergen som gett mig så fina dagar i vinter, samt att krama om teamet innan vi splittras åt olika håll. Men nej, så var inte fallet. Jag hade visst fått nog av att vara isolerad i liten alpby för en tid framöver och hoppade glatt in och tog plats i bilen. Andy, James, Dönci, Rebecca och jag med all vår packning stuvades in i Andys folkbuss. En jäkla bra tysk bil det där. Vi hade inga problem att hitta på sysselsättning åt alla under den långa färden, vi hade fullt göra. Granne med Kendlhof finns en ladugård, som så här i vårtider attraherar svärmar av flugor. Bilen var knökfull av dessa äckliga flygfän och jag höll på att bli galen! Vi tjejer var lättade att bara åka med till Nürnberg, grabbarna fortsatte flugfärden mot Hamburg (mohahaa). Rebecca hade bokat hyrbil att ta oss vidare till Halle (Saale). En aning nervösa att vi skulle bli tilldelad en sån där fjompig smart car eller liknande (det hade aldrig gått med skidutrustning och Beccas 5 väskor...) anlände vi till stationen för hyrbilar. Lyckligtvis åkte vi mycket nöjda därifrån i en läcker Audi A6! Wiieehooo, vad vi mådde och min chaufför gasade på i 200km/h på auto bahn.
Tisdag, drog vi till Leipzig med bilen och shoppade loss över dagen. Utan att nämna några namn, någon tyckte det var himla trist och tråkigt att på kvällen lämna igen "pärlan" och ta på spårvagnen hem. På återseende om ett par år, sa Rebecca som då är färdigutbildad apotekare.
Onsdagen spenderade vi i Halle, där hittade vi mer shoppingfynd och käkade den tyska bratwurst till lunch. Oh, eftermiddagen var supermysig! I timmar satt vi på Rebeccas favorit fikaställe, spanade och myste i solen med gingerino (ginger ale, vin och apelsin). Av de två städerna föredrar jag Halle, det kändes trevligare i centrum på något vis, eller också är det för att min goa vän bor där. Nåja, två dagar gick galet fort och i morse var det bara att packa och fara vidare, hemöver!
Danke schön Rebecca! Tschüss!

måndag 19 mars 2012

Viktigt meddelande....

I am donci. So, Frida doesn´t want to come to dance to michael jackson songs with rebecca and james for porno peter. I feel very sad in that moment, cause that would have been our last evening in this season. but Frida/Margarete is tooooooo tired to party with us. so I don´t really know what to do.....

söndag 18 mars 2012

Slut på säsongen

Jag sitter här och väntar på att klockan ska bli halv åtta, då ska vi åka ner till Hinterglemm och äta middag ute med teamet, en sista gång! I morgon bär det av. Vart tog tre månader vägen? Det känns dock bra att åka, när snön ändå smälter bort, brädan är kvaddad och jag har hemlängtan. Andy kör till Hamburg, på vägen släpper han av oss lite varstans. Jag ska följa med Rebecca hem till henne i Halle, vi liftar med Andy till Nürnberg och kör resten på egen hand. Wiiiee, autobahn here we come! Vi planerar att se Leipzig, shoppa, jobba på brännan i någon park, äta och mysa de kommande dagarna. På torsdag först går tåget till Berlin och flyget till Stockholm!
De senaste två dagarna har vi röjt undan och skrubbat hela huset, åkt sista vändorna i backen och njutit i solen. Igår bjöd vi in Taxi John (vår taxi chaufför nr 1, tar oss alltid gratis till byn och tillbaka) på cheese fondue som tack för skjutsen hela vintern. Sedan intog vi sofforna i baren som var underbart folktom och ren utan partajande gäster. Spelade hög musik, allt förutom tysk apre ski, jag klarar inte av mer av den varan.
Bilderna är från i veckan då vi var på Rosswaldhütte med våra gäster. Revbensspjäll eller Kasnock'n (pasta med ost) kan vi välja emellan dessa kvällar, båda galet goda. Marillenschnaps smakar apa (aprikossnaps från Österrike) men det går la ner tack vare frukten efteråt. Efter middagen gick vi genom skogen till Reiterkoghelbahn, hyrde kälkar och tokåkte tills de stängde backen. Jag trängdes med Dönci på en kälke. Dealen var att jag skulle stå för styrandet och han för skrikandet, men jag skötte båda utan problem, hihi.