Dykarcertifikat, check!

I Fakarava, passade vi på att ta dykarcertifikat jag och Rosi. Det är en av förmånerna ombord för crew, certifierad utan en spänn spenderad! Det kallar jag grejt! Ön var inget dåligt ställe att lära sig skillsen heller, klart vatten i en helt magisk miljö. 

Scuba dykinstruktör, greken, tog mig och min buddy Rosi till nya nivåer och skills var dag. Man börjar lugnt och fint med att förstå sig på all utrustning, ovan ytan sedan under ytan. Dyktank och hela kittet väger ett par goda kraftkilon. Som den tvättäkta nybörjaren jag var, kändes det nervöst att packa båten med den där blyutrustningen. Tänkte, herrejävlar, med allt det där på ryggen kommer jag gå till botten, straigh away! Sitta där och glo på småfisk och haj tills tanken är tömd på varenda syremolekyl. Nej tack, det här tänker jag se ur väldigt skeptiska ögon.

Något annat som spädde vatten på min nojjkvarn, var hajfenor jag sett cirkulera runt båten om kvällarna. Svartfenshajar, säkert trettio av dem cruisade runt katamaranen där vi var ankrade. Antalet erfarna dykare i besättningen menade att 'dem ska man inte oroa sig för, nej de är sååå facinerande'. Djupdyket de gjorde på förmiddagen hade de 'haft turen' att se sextio stycken. Men jo, det var ju allmänt känt förstås, att svenska flickor äter de gladeligen, så lite nervös skulle jag vara. Ni hajar (aaa, vitsig), vad jag fick dras med.

Lyckligtvis, all min okunnighet och mina skräckscenarion var som bortblåsta efter introduktionen till dykning. Visst sjönk jag till botten, satt där och garvade när jag failat att uppnå neutral flytförmåga. Greken, såg sträng ut med armar i kors och skakade på huvudet. Signalerade, NONO med pekfingret - du gör fel (känner mig som en trotsig barnrumpa) och demonstrerar andaaaaaas in och uuuuuut, kontrollerat! Combon, töntigt teckenspråk, den surrealistiska känslan att guppa omkring på havsbotten utan styr på kroppen. Kontrollerad andning i det fnissiga stadiet, näru.
Haj såg vi vid ett tillfälle, när vi just hoppat i för att börja dykträningen. En ensam, ful fena kom slött närmare, instinktivt tog jag skydd bakom vår instruktör. Meen så sant, den ändrade kurs när den spanat in oss.
Vi övade nedgång, uppgång, nödsituation och teknik så pass, att efter fem dagar kunde vi kalla oss ”Open Water Divers”! Ner till 18 meter får vi dyka, längtar tills det är tillfälle igen.

Havet är djupt, Nere på botten, Här är det toppen, Titta och njut!

Exploring the Tuamotus!

Med ryggen läckert och svidande kräftröd skrivs det på bloggen ikväll. Den där brännan börjar ta form och lockarna har ljusnat några blonda nyanser efter heldagar i sol och salt. Fakarava, heter ön vi legat på svaj intill nu i fyra dagar. Ledigheten var efterlängtad och det är underbart att gå iland. Se, men också röra, oh yeah! Kunde knappt bärga mig att komma av skutan, go EXPLORE!! 

Fakarava, är en atoll (ringformad ö inneslutande en lagun) som har otroliga stränder med rosa korallsand. Den är så härlig, sanden, att jag tenderar att bli en hopplös sandsamlare. Med en liten ziplåspåse med fakaravasand som min första i samlingen, kan jag börja planera för en hemresa med mycket övervikt i bagaget.

Plockar också annat fint som spolats upp, vilken avkoppling det är att gå på barfota snäckjakt. Ljuuuvligt. Passa sig dock, för att kliva på alla sjögurkor som ligger i lågvattenpölarna och ser ut som megasniglar. Eller ännu viktigare, att passa sig för vår Aussie deckhand som slänger dem i min riktning och gormar ”sea penises”! SMACK, träffas av en slemmig sjögurka i ryggen.

Häromdagen packade vi kylväskorna och tog jollen i land och hade strandBBQ. Riggade volleybollnätet i ankelhögt vatten, roade oss med att hämta ner kokosnötter och hängde kvar tills efter solen gått ner. Tidigare okända skills bland crew letar sig fram på en ödestrand efter ett par ’Hinano Tahiti’ (bira). Eldshow och kast med gammal flytbouy, det ena mer imponerande än det andra. Crewet är en bra, galen blandning individer. Gillas! 

Pics!

Några bilder jag fått knycka från kollegor, i något bättre kvalité än de jag tagit med iphone.  Vi har kommit fram till Tuamotusöarna. Gästerna har dragit, nu är det play time!!!

Deckie, strax innan ankring i Marquesaöarna

Sportfiskebåten som följer oss, höll en stor Marlin, bara för några schysta foton 

En dag då det seglades i 16,5 knop!

Lyx, för en stewardess!

Silky smooth ride

Den senaste veckan har vi cruisat runt gröna och lustigt bergstoppiga, snoppiga Marquesaöarna. Idag, seglas det söderut till atollerna Tuamotusöarna. Dessa är två utav de fem ögrupper som utgör Franska Polynesien, Sällskapsöarna, Gambieröarna och Australöarna heter resten. Tahiti hör till Sällskapsöarna, har jag hört. Båten utgår där ifrån och dit styr vi när den här trippen är över.

Nu under färden, ligger vi lågt med arbete och sysslor. Stewardesses, vi chillar med ett dussin tea times, sover en stund, eller sitter på utkik. Hurraa, för vädret idag, att ha vinden bakom oss är bra. Inget ihängande flängande på sjön som får oss att må som pissråttor. Silky smooth ride, kan man säga. 

Lite spänning blire, när det nappar fisk på något av spöna vi har i aktern. Fiskelinan spinner iväg, kapten drar ner på farten och gormar FISSSHHH på radion. Bara att skynda dit, ta ett spö och börja veva. Nappar vilt ibland, grabbarna vevade in både en stor marlin (spjutfisk) och en tonfisk igår, vilka släpptes tillbaka. Kocken har redan kylen full... Men dagens fångst, två wahoo (?) har nog redan blivit styckade till filé (vilken fiskkännare jag låter som, vilket ni i så fall får heelt om bakfoten. Omgiven av fiskeentusiaster och all fångst, lär det dock bli en sådan av mig framöver). Tonfisk till crew var och varannan dag. I soppa, gratäng, curry, till pastan eller i köttbulleform, panerad eller varför inte rå! Me likey! Befinner mig i fiskhimlen, älskar fisk!

Annat spännande, är att delfiner dyker upp ibland och kollar in oss. Tyvärr, hoppar de snart vidare för att vi är en tråkig båt, apparently... Kapten förklarar att skroven på båten är för smala för att vågor ska uppstå i fören, vilka delfiner gillar att surfa i. 

På utkik är man glad om det finns något att spana på. Regnskurar och klar stjärnhimmel har det bjudits på så långt. Inga andra båtar i sikte, vi är rätt ensamma om att segla här borta. Öppet hav i alla väderstreck. Det gör mig en smula nervös ibland. Vem kommer till vår undsättning om vi skulle sitta i skiten… Mayday, mayday, mayday? Nej, det skulle definitivt bli dagar, om inte veckor med konservmat guppandes i trång livflotte lurar jag. Gud förbjude.

Rå fisk!

Vi crew var just iland på ön Nuku Hiva, så lovely! Käkat rå fisk marinerad i citron och kokosmjölk till lunch på en lokal restaurang och sett oss om. Megavackert, är hur jag vill beskriva det. Det är Franska Polynesiens näst största ö (Tahiti är större) och det bor endast 2,500 personer här. Grönlummiga berg och spektakulära bergstoppar med tyder på den eruption som gett dem form X miljoner år sedan. Man kan riktigt föreställa sig hur lava sprutat upp och format ön.
Det, efter att ha varit konstant ombord i nästan två veckor. Ovan yachtie som jag är, killar det minst sagt i benen, att få fast mark under fötterna och gå en sväng eller sticka på en springrunda. Med gäster ombord, seglar vi varje dag till nya vikar och hamnar, släpper ankaret och ligger inte i hamn. Vilket, till min förfäääran innebär att vi crew är ombord. JÄMT. Öarna vi seglar till, med orörd tropisk natur bara väntar på att utforskas. Det plågar mig lite, att se men inte röra. Damit, I'm on a boat!
I min position, stewardess är jag knappt på däck, mer än vid servering av måltider. Hela dagen spenderas under däck, hushållning till tusen. En fulländad house wife, klassar jag mig som inom kort... (bortglömt att jag varken har hus eller make!). Perfekt bäddade sängar, fläckfria speglar, rengöring med topps och tandpetare, bordsdekoration, servettvikning, cocktails och timmar vid strykbrädan, my day! Så, den där solbrännan ni kanske väntar er, kan jag inte skryta med. Rosi och Alana, mina förebilder inom stewardessing här ombord, är inte lika solkåta som jag själv. Så fort jag har en chans, smiter jag upp på fly bridge. Har det att göra med att de är från Nya Zealand och Afrika och jag från solsnåla Skandinavien? Kanske.

  

Blickar mot horisonten

Då är vi till havs. Med en fjärdedel kvar av vår passage till Marquesaöarna, färdas vi i 12 knop med stadig kurs. Det luktar gott fån köket, doftar ner hit till där jag sitter. Middag och sedan sova är mina planer, innan ännu ett vaktpass på utkik över bäcksvart hav.

Vi har varit på väg i tre dygn och vädret har varit varierat. Regn, solsken eller mulet. Första dygnet, när vi lämnat Tahiti, var sjöförhållandet väldigt vågigt. De nya i besättningen, som hoppats på en smärtfri resa, fick snart känna på båten i rörelse och illamåendet som på köpet. Sjörövarblod, paha hahaa... Som jag hoppades, förgäves.

Vaknar onsdag förmiddag. Jag är taggad och i god tid för att vara i uniform, med radio i bältet klockan tolv för min första utkiksvakt. Känner då, hur det krävs tid att samla mig för att komma ur sängen. Båten kränger, mer än jag föreställt mig. Genom fönstret i samma höjd som min slaf syns bara vågor som sköljer ner skrovet. Shit Maj-Britt, det känns lurt i magen bara jag rör mig!! Höll mig i madrassen där i förpikshytten och väntade på rätt ögonblick att klättra ner. Klart, är det bara en fråga om att skjuta upp illamåendet, det slår till så fort jag inte ligger raklång. Havet, tar ingen hänsyn till mina problemas utan guppar ihärdigt båten ser det ut. Andas, undrar hur detta ska gå, när jag inte ens kommer ner från sängen? För Sören, här blir inga barn gjorda. Fick ta mig i kragen, hoppa ner och sätta fart att klä mig. Det vänder sig i magen som väntat. Satan i gatan, bråttom sätter jag fart ut mot däck. Doften av lunchen som lagas i kabyssen får mig att se grönt, för matlust är det inte frågan om. Handen för munnen. Väl på däck, med blicken fäst på horisonten och några djupa andetag havsluft, kommer man långsamt tillbaka i fas... Puha, äcklig känsla.

I nuläget, med några dagar utan aptit och många timmar av illamående, har saker börjat lugna sig. Tack och looov. Benen har på något vis blivit mer sjövana, jag stapplar inte fram och behöver inte hålla mig i väggarna. Sjösjukan slår inte till lika ofta och jag kan njuta av god mat ombord. Glad att ha hittat en sovställning där jag inte är rädd för att ramla ur sängen också (stabilt sidoläge med händerna instoppade runt madrasskanten). Vaggas till sömn och sover som en bebis...      

"Där kanibalerna dansar nakna med händerna i byxfickorna..."

I morgon bär det av. Första gången jag seglar ombord denna skutan. Spännande, som alltid. Vi kastar loss, flera dagars passage och vaktlista är vad som väntas innan vi når vår destination. Vårt härliga crew på tio personer kommer turas om att köra ett par timmar åt gången på ett rullande schema. Själv har jag vakt mellan tolv och fyra, på dagen som på natten. Önskvärt, så är sjösjuka inte aktuellt. Men vad jag hört så kan denna katamaran röra sig lite "funny" på havet. Bara att hoppas jag har sjörövarblod och kan sova som ett barn under färden...
Mot nya öar i Franska Polynesien alltså. Ser fram emot atollerna (ringformade öar av koraller) vi kommer passera på vägen. Också tid i solen samt tid att lära känna mina nya kollegor!
Fritid ska jag spendera på att läsa, teorin på min open water diving kurs jag tar här ombord. Fantastiskt, nytt och så lockande att göra mitt första dyk!

Skänker min morfar Putte en tanke, undrar om han seglade samma vatten som jag, för sisådär sextio år sedan. 

Så som dom gör på Tahiti

Sitter i vårt crew mess och dricker te, hemmastadd som jag börjar bli så här efter en vecka ombord. Ledig lördag idag, har ägnat den till att shoppa i Papeete, huvudstaden i Franska Polynesien. Inte någon slående vacker stad, konstiga priser (1000 Franska Pacific Franc = 74 Svenska kronor) men oerhört trevliga invånare. Jag hittade bikini, shorts och keps - supert, allt som krävs i detta sköna klimat! Samt hårolja som doftar ananas, saltvattnet och solen gör inte underverk med håret, tyvärr.

Ikväll, kände vi för att ge paddle boarding en chans. Underhållning för resterande crew innan balansen var på plats, huuja. Just utanför marinan finns korallrev och sandbanker, vattnet är klart och det är fint att glida fram/balansera på brädorna. Jag gillar't! Go träning är det också, går säkert att avancera när man fått in en hyfsad balans, stå på huvudet kanske...

Så här offcharter, när vi inte har gäster ombord, jobbar jag vanliga arbetstimmar fem dagar i veckan som vilket vanligt 7-4 som helst. Så min vecka har inneburit mest detaljstädning, lite lagerpåfyllning och tvätta å stryka. Jag har insett att dammsugaren, toppsen och polertrasan kommer vara mina främsta vapen framöver. Samt, att jag kommer vara en skeptisk och renligare Frida när jag en dag hoppar i land för gott. Rent ut sagt, mina standards för "rent o fint" kommer trappas upp ett par kliv. Jag kommer bli hotellgästen som drar fingret på hatthyllan, kikar efter dammråttor under sängen och klagar till receptionen. Är jag rädd.   

När vi är klara för dagen, är det bara att chilla på deck, i sin hytt eller kasta sig ut på någon aktivitet. Vi har varit grymma på det sistnämnda hela veckan. Som jag nämnde tidigare, är Tahitibor frälsta i sin kajakpaddling. En kille som jobbar i marinan där vi ligger, erbjöd oss crew att hänga med och träna. Crewet var på, så klart. Väl på stranden, fick vi lite trix och knep på mycket begränsad engelska, hur att paddla innan vi stack ut. I aktern sitter en Tahitikille som styr och håller räkningen, ger tre "ehj, ehj, ehj" signaler när det är dags att byta grepp/paddelsida. Första gången paddlade vi en tresittskajak, ostabil sak som vi gapskrattandes kapsejsade med två gånger. Dag två, varma i kläderna, togs vi ut i en större båt med plats för sex paddlare. Paddlade på som galningar, tävlade och körde slut på armarna.  Tahitiborna måste varit nöjda med oss eftersom de redan pratar om en tävling i Juli där vi ofrivilligt redan är medräknade, haha.

I Söderhavet baby!

På plats och installerad i min hytt, på jättesegelyacht i Tahiti. Anlände igår, trött som ett as klev jag av planet i Papetee. Kunde inte låta bli att smajla stort när jag möttes av Tahitibor med ukulele och dans på flygplatsen. Söderhavs känsla direkt! På med kjol, flippflopps och en snabb raggardusch innan jag skulle möta min kapten. Iihiii, nerver! Mig var det inte svårt att hitta tydligen, stor packning och skandinavisk blekfis...

Vi lämnade flygplatsen bakom oss och for till marinan. Båten som jag bara sett på bild dittills, syntes långväga med masten tredubbla de andras. Den är bara så MASSIV, vackert designad och superlyxig!! Fick äntligen komma ombord, se mitt boende och göra en runda runt hela skutan. Crew utrymmen är inte alltid imponerande ombord på yachter har jag ju sett. Men här är det inte illa, hela styrbord ponton är crew area! Jag har en fin o rymlig hytt som jag delar med förste styrman, som är en tjej. Göörbra!    

På eftermiddagen efter min "snooze"på sju timmar tog vi jollen ut till en sandbank och slog lite volleyboll tills solen försvann. Tahitisbor verkar vara haj på att paddla kajak, de var över allt! 

Jag tänker för mig själv att det här är heelt baaanaaanas. För det är det på många sätt. Framöver kommer vi segla till öar som räknas som några av världens vackraste. Turister får betala massor för att ta sig dit och som crew är det en fin bonus! Det finns all möjlighet att ta dykarcertifikat och bli bortskämd med korallrev. Fler vattensporter att roa sig med, solsken i fejset och sand mellan tårna. Bananas. 

Do talk to strangers

Två dagar hade jag i Los Angeles, innan jag nu flyger vidare mot Franska Polynesien och båten jag ska joina där. USAs näst största stad, 48 timmar och jag ville få ut så mycket som möjligt, sightseeing och shopping främst. Reser man själv är ju hostel kalaas, för man träffar andra som är i samma skor som en själv. Jag bodde på Surf city hostel, Hermosa beach, superfint område med stranden och strandpromenad näst intill. Kände inte för att hänga med någon från hostelet, så jag tänkte att sightseeing kanske är bättre själv. En lila hostelcykel utan växlar trampade jag iväg på, tidigt fredag morgon. Passerade Venice beach och låste hojen vid Santa Monica Pier utan någon större plan, mer än frukost, pronto! Skaffade en mycket turistriktig jättekarta över LA och lyxade med frukost på ett cafe nära Santa Monica Boulevard. Sitter där och göttar, hårt studerande av must see attractions när någon frågar om det går bra att sätta sig vid mitt bord (cafét är busy busy). Det är en kille med sin laptop, klart han får. Det visar sig att han är från LA, passande, då jag sitter och planerar utan en aning om just något. Hollywood, Berverly Hills, Downtown... vill jag se (ringar in på kartan utan en susning om hur gigantisk staden är). Efter en stund, klappar han ihop sin macbook och frågar om jag inte vill att han visar mig runt. Wooho!! LA med en local, javisst!
I slutet av dagen har vi cruisat runt i Beverly Hills, spanat men inga kända fejs i sikte. Vi gjorde Hollywood Boulevard snabbt, glad jag satt i en bil och slapp trängas. Kört på Mulholland drive, sett skylten, (genom dåliga linser, så kass skärpa på den). Besökt The Getty Centre som hade otrolig panorama vy över staden. Manhattan Beach och Halloween hemmafest på kvällen. What a day. Sån himla flax att träffa en spontan och klockren kalifornienbo! LA - I'm coming back!

    

Soffläge i Antibes

På plats! I soffan, där jag couchsurfar ett par dagar till. Det är en väldigt bra upplevelse, inte i närheten av skräckscenarion som fanns i bakhuvudet när jag for ner, kidnappning, trafficking eller sånt skit! Nonono, I feel perfectly safe to be honest. Soham, min host, är en kille från Mumbai, Indien som pluggat i Frankrike o gör internship här i Antibes. Vilken sköning. Mötte mig vid bussen, hjälpte mig kånka packning o bjöd på pasta när jag kom igår. Väl framme i lägenheten, känn dig som hemma! Jag tog en snooze på soffan i två timmar, för det är ju inget konstigt att kliva in i någon okänds hem och slänga sig på soffan och sova... Eller? Några second opinions på den? 

På kvällningen gick vi in till centrala Antibes, i det härliga varma medelhavsklimat som här är. Shortsen håller än, nöjdast i stan. Soham tycker precis som grekerna, inte heller om det svenska promenadtempot och jag fick öva på att dra fötterna efter mig istället för att älga fram i vanlig ordning. I hamnen spanade jag in lyxusbåtarna som jag ska ge mig på nästa vecka. Pirrimagen. I gamla stadsdelen tog vi en bira innan det slöpromenerades tillbaka hem. Lägenheten hade fyllts upp med fransoser och i "min" soffa var de bänkade framför europa basketfinal. Kanske en liten nackdel med couchsurfing, om soffan är ockuperad när man har lust att slänga sig i den... Men det är också den enda såhär långt. Eller också, att man inte kan sprida ut sina prylar, skulle kännas lite bananas att verkligen göra sig hemmastadd och sprida kläder omkring sig. Så, mitt liv i en ryggsäck. 

Ikväll, hängde jag på Soham på en löprunda. Genom stan och längst strandpromenaden. Shit, vad nya omgivnigar och sällskap gör för löpningen. Glömde bort att jag sprang, fullt upp att kika runt och undvika att trafiken gjorde kalvsylta av mig. 7,5 km BOOM, kändes som 4! 

Nu är det verkligen dags att sova, huuaa. Intensiv vecka med STCW kurs är på tapeten, fire fighting i morgon, fett fett. Har suttit uppe allt för länge, introducerat Dr. Bombay till Soham som är därifrån, och förklarat för mig att jag har en aningens snedvriden bild av Indien och musikkulturen. Ajdå, men rice and curry stämmer ju i alla fall. Han i sin tur har upplyst mig om de arrangerade indiska bröllopen, dra mig baklänges vad mysko, att gifta sig med någon som ens föräldrar väljer! Ha, nej tack. Men detta, Holi festivalen i Mars, den kanske man skulle planerat in. Häng på!;)

Mot franska rivieran, ladidaa!

Här sitter jag på Arlanda, som så många gånger förut. Oerhört utvilad har jag frossat i frukost och känner mig morgonpigg och fräsch, borstade tänder och sminket på plats. NOT!! Som vanligt har det varit sparsamt med sömn, en frukostmakka går lös för 90 riksdaler och jag känner mig redan resesunkig. Nåväl, sminket är ju på plats, gårdagens.

Men jag får fatta mig kort, ingen roman idag folkens. Måste få lite souvenir-shopping kirrat innan jag flyger, något supersvenskt som uppskattas. Lurt om det inte blir en dalahäst, som kommer få stå och stampa damm på en hylla förvisso, men den är en klassiker! 

Nå, jag återvänder till La France idag, flyger till Nice om två timmar och ska vidare till Antibes. Där, ska jag lägga allt krut jag laddat med hela sommaren på att hitta mig ett flådigt båtjobb och förhoppningsvis spendera vintern på soligt hav! HA, smaka på den! Jag är aningens spänd, det hänger ju på att charma någon kapten och komma ombord någonstans. Men som en klok kock sa en gång, är det inte ASTRONAUT jag försöker bli. Väldigt mycket sanning, jag siktar ju inte mot månen (höhö, men mot solen på jorden). 

Jag ska testa på Couchsurfing nu i Antibes! För er som inte är känt med detta så innebär det att man sover på någons soffa där ute i världen. Det kostar inget, men man får la erbjuda någon annan att surfa i sin soffa i framtiden. Nå, jag tror det kan bli skoj! Har funnit på en host som verkar hyvens, han har beskrivit bussalternativ från flygplatsen och kommer och möter mig. Fett! 

    

Tommy og Frida venter

Hej alle sammen, nu sidder vi og venter på det naesten hold gaester kommer. Det bliver det femte hold vi får(:  Frida og jeg glaeder os!  Vi skal snart ud på snowboard igen hvor frida skal laerae mig blive endnu bedre (:  ellers så har vi det jette mysigt her nede i kaelderen ! :D

Vi ses  snart allihopa!

/Tommy

Tommys favoritsång på svenska kan lyssnas på HÄR!