Soffläge i Antibes

På plats! I soffan, där jag couchsurfar ett par dagar till. Det är en väldigt bra upplevelse, inte i närheten av skräckscenarion som fanns i bakhuvudet när jag for ner, kidnappning, trafficking eller sånt skit! Nonono, I feel perfectly safe to be honest. Soham, min host, är en kille från Mumbai, Indien som pluggat i Frankrike o gör internship här i Antibes. Vilken sköning. Mötte mig vid bussen, hjälpte mig kånka packning o bjöd på pasta när jag kom igår. Väl framme i lägenheten, känn dig som hemma! Jag tog en snooze på soffan i två timmar, för det är ju inget konstigt att kliva in i någon okänds hem och slänga sig på soffan och sova... Eller? Några second opinions på den? 

På kvällningen gick vi in till centrala Antibes, i det härliga varma medelhavsklimat som här är. Shortsen håller än, nöjdast i stan. Soham tycker precis som grekerna, inte heller om det svenska promenadtempot och jag fick öva på att dra fötterna efter mig istället för att älga fram i vanlig ordning. I hamnen spanade jag in lyxusbåtarna som jag ska ge mig på nästa vecka. Pirrimagen. I gamla stadsdelen tog vi en bira innan det slöpromenerades tillbaka hem. Lägenheten hade fyllts upp med fransoser och i "min" soffa var de bänkade framför europa basketfinal. Kanske en liten nackdel med couchsurfing, om soffan är ockuperad när man har lust att slänga sig i den... Men det är också den enda såhär långt. Eller också, att man inte kan sprida ut sina prylar, skulle kännas lite bananas att verkligen göra sig hemmastadd och sprida kläder omkring sig. Så, mitt liv i en ryggsäck. 

Ikväll, hängde jag på Soham på en löprunda. Genom stan och längst strandpromenaden. Shit, vad nya omgivnigar och sällskap gör för löpningen. Glömde bort att jag sprang, fullt upp att kika runt och undvika att trafiken gjorde kalvsylta av mig. 7,5 km BOOM, kändes som 4! 

Nu är det verkligen dags att sova, huuaa. Intensiv vecka med STCW kurs är på tapeten, fire fighting i morgon, fett fett. Har suttit uppe allt för länge, introducerat Dr. Bombay till Soham som är därifrån, och förklarat för mig att jag har en aningens snedvriden bild av Indien och musikkulturen. Ajdå, men rice and curry stämmer ju i alla fall. Han i sin tur har upplyst mig om de arrangerade indiska bröllopen, dra mig baklänges vad mysko, att gifta sig med någon som ens föräldrar väljer! Ha, nej tack. Men detta, Holi festivalen i Mars, den kanske man skulle planerat in. Häng på!;)