Den senaste veckan har vi cruisat runt gröna och lustigt bergstoppiga, snoppiga Marquesaöarna. Idag, seglas det söderut till atollerna Tuamotusöarna. Dessa är två utav de fem ögrupper som utgör Franska Polynesien, Sällskapsöarna, Gambieröarna och Australöarna heter resten. Tahiti hör till Sällskapsöarna, har jag hört. Båten utgår där ifrån och dit styr vi när den här trippen är över.
Nu under färden, ligger vi lågt med arbete och sysslor. Stewardesses, vi chillar med ett dussin tea times, sover en stund, eller sitter på utkik. Hurraa, för vädret idag, att ha vinden bakom oss är bra. Inget ihängande flängande på sjön som får oss att må som pissråttor. Silky smooth ride, kan man säga.
Lite spänning blire, när det nappar fisk på något av spöna vi har i aktern. Fiskelinan spinner iväg, kapten drar ner på farten och gormar FISSSHHH på radion. Bara att skynda dit, ta ett spö och börja veva. Nappar vilt ibland, grabbarna vevade in både en stor marlin (spjutfisk) och en tonfisk igår, vilka släpptes tillbaka. Kocken har redan kylen full... Men dagens fångst, två wahoo (?) har nog redan blivit styckade till filé (vilken fiskkännare jag låter som, vilket ni i så fall får heelt om bakfoten. Omgiven av fiskeentusiaster och all fångst, lär det dock bli en sådan av mig framöver). Tonfisk till crew var och varannan dag. I soppa, gratäng, curry, till pastan eller i köttbulleform, panerad eller varför inte rå! Me likey! Befinner mig i fiskhimlen, älskar fisk!
Annat spännande, är att delfiner dyker upp ibland och kollar in oss. Tyvärr, hoppar de snart vidare för att vi är en tråkig båt, apparently... Kapten förklarar att skroven på båten är för smala för att vågor ska uppstå i fören, vilka delfiner gillar att surfa i.
På utkik är man glad om det finns något att spana på. Regnskurar och klar stjärnhimmel har det bjudits på så långt. Inga andra båtar i sikte, vi är rätt ensamma om att segla här borta. Öppet hav i alla väderstreck. Det gör mig en smula nervös ibland. Vem kommer till vår undsättning om vi skulle sitta i skiten… Mayday, mayday, mayday? Nej, det skulle definitivt bli dagar, om inte veckor med konservmat guppandes i trång livflotte lurar jag. Gud förbjude.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar