Blickar mot horisonten

Då är vi till havs. Med en fjärdedel kvar av vår passage till Marquesaöarna, färdas vi i 12 knop med stadig kurs. Det luktar gott fån köket, doftar ner hit till där jag sitter. Middag och sedan sova är mina planer, innan ännu ett vaktpass på utkik över bäcksvart hav.

Vi har varit på väg i tre dygn och vädret har varit varierat. Regn, solsken eller mulet. Första dygnet, när vi lämnat Tahiti, var sjöförhållandet väldigt vågigt. De nya i besättningen, som hoppats på en smärtfri resa, fick snart känna på båten i rörelse och illamåendet som på köpet. Sjörövarblod, paha hahaa... Som jag hoppades, förgäves.

Vaknar onsdag förmiddag. Jag är taggad och i god tid för att vara i uniform, med radio i bältet klockan tolv för min första utkiksvakt. Känner då, hur det krävs tid att samla mig för att komma ur sängen. Båten kränger, mer än jag föreställt mig. Genom fönstret i samma höjd som min slaf syns bara vågor som sköljer ner skrovet. Shit Maj-Britt, det känns lurt i magen bara jag rör mig!! Höll mig i madrassen där i förpikshytten och väntade på rätt ögonblick att klättra ner. Klart, är det bara en fråga om att skjuta upp illamåendet, det slår till så fort jag inte ligger raklång. Havet, tar ingen hänsyn till mina problemas utan guppar ihärdigt båten ser det ut. Andas, undrar hur detta ska gå, när jag inte ens kommer ner från sängen? För Sören, här blir inga barn gjorda. Fick ta mig i kragen, hoppa ner och sätta fart att klä mig. Det vänder sig i magen som väntat. Satan i gatan, bråttom sätter jag fart ut mot däck. Doften av lunchen som lagas i kabyssen får mig att se grönt, för matlust är det inte frågan om. Handen för munnen. Väl på däck, med blicken fäst på horisonten och några djupa andetag havsluft, kommer man långsamt tillbaka i fas... Puha, äcklig känsla.

I nuläget, med några dagar utan aptit och många timmar av illamående, har saker börjat lugna sig. Tack och looov. Benen har på något vis blivit mer sjövana, jag stapplar inte fram och behöver inte hålla mig i väggarna. Sjösjukan slår inte till lika ofta och jag kan njuta av god mat ombord. Glad att ha hittat en sovställning där jag inte är rädd för att ramla ur sängen också (stabilt sidoläge med händerna instoppade runt madrasskanten). Vaggas till sömn och sover som en bebis...