Ella, Ella!

Nu har jag landat och vilat upp mig i en vecka på hemmaplan, ljuvligt! Sovmornar och tid spenderad med familjen har laddat mina batterier. Fulladdad, kan man väl säga då, tänker jag nu fara söderut och slösa energin på att hissa segel, slå en knop och lägga till i små hamnar. Jajamen, i två veckor framöver väntar båtliv i Grekland! Jag anmälda mig i våras till en charter skola, i brist på annat att göra kombinerat med nyfikenheten att lära mig segla och jobba till havs! Nu är jag peppad. Tycker Grekland med alla småöar ser himla mysigt ut och blir det soligt ska här njutas! Jag har ansökt som värdinna och det finns möjlighet att få sommarjobb inom organisationen efter att man genomgått skolan. Får la se vart detta leder. Men jag hoppas och tror att några av morfar sjörövares sjömannagener har förts vidare till mig och ska hålla mig fri från sjösjuka. Vill ju inte bli hängandes över relingen liksom.

Jag är färdigpackad och har ingen anledning att sitta här och göra er avundsjuka, egentligen. Så hejdå lantkrabbor! Ses om två veckor. Macbook får inte följa, tror det kommer vara fullt upp på båtarna, inget internet och blött och farligt så det blir inget bloggande därifrån. CIAAO!

Auf Wiedersehen Alpen...

I måndags sa vi adjöss till alptopparna vi lärt känna så väl under säsongen och åkte från Kendlhof! Jag trodde att jag skulle känna mig en gnutta sentimental den här dagen. Både att åka från de där bergen som gett mig så fina dagar i vinter, samt att krama om teamet innan vi splittras åt olika håll. Men nej, så var inte fallet. Jag hade visst fått nog av att vara isolerad i liten alpby för en tid framöver och hoppade glatt in och tog plats i bilen. Andy, James, Dönci, Rebecca och jag med all vår packning stuvades in i Andys folkbuss. En jäkla bra tysk bil det där. Vi hade inga problem att hitta på sysselsättning åt alla under den långa färden, vi hade fullt göra. Granne med Kendlhof finns en ladugård, som så här i vårtider attraherar svärmar av flugor. Bilen var knökfull av dessa äckliga flygfän och jag höll på att bli galen! Vi tjejer var lättade att bara åka med till Nürnberg, grabbarna fortsatte flugfärden mot Hamburg (mohahaa). Rebecca hade bokat hyrbil att ta oss vidare till Halle (Saale). En aning nervösa att vi skulle bli tilldelad en sån där fjompig smart car eller liknande (det hade aldrig gått med skidutrustning och Beccas 5 väskor...) anlände vi till stationen för hyrbilar. Lyckligtvis åkte vi mycket nöjda därifrån i en läcker Audi A6! Wiieehooo, vad vi mådde och min chaufför gasade på i 200km/h på auto bahn.

Tisdag, drog vi till Leipzig med bilen och shoppade loss över dagen. Utan att nämna några namn, någon tyckte det var himla trist och tråkigt att på kvällen lämna igen "pärlan" och ta på spårvagnen hem. På återseende om ett par år, sa Rebecca som då är färdigutbildad apotekare.

Onsdagen spenderade vi i Halle, där hittade vi mer shoppingfynd och käkade den tyska bratwurst till lunch. Oh, eftermiddagen var supermysig! I timmar satt vi på Rebeccas favorit fikaställe, spanade och myste i solen med gingerino (ginger ale, vin och apelsin). Av de två städerna föredrar jag Halle, det kändes trevligare i centrum på något vis, eller också är det för att min goa vän bor där. Nåja, två dagar gick galet fort och i morse var det bara att packa och fara vidare, hemöver!

Danke schön Rebecca! Tschüss!

Viktigt meddelande....

I am donci. So, Frida doesn´t want to come to dance to michael jackson songs with rebecca and james for porno peter. I feel very sad in that moment, cause that would have been our last evening in this season. but Frida/Margarete is tooooooo tired to party with us. so I don´t really know what to do.....

Slut på säsongen

Jag sitter här och väntar på att klockan ska bli halv åtta, då ska vi åka ner till Hinterglemm och äta middag ute med teamet, en sista gång! I morgon bär det av. Vart tog tre månader vägen? Det känns dock bra att åka, när snön ändå smälter bort, brädan är kvaddad och jag har hemlängtan. Andy kör till Hamburg, på vägen släpper han av oss lite varstans. Jag ska följa med Rebecca hem till henne i Halle, vi liftar med Andy till Nürnberg och kör resten på egen hand. Wiiiee, autobahn here we come! Vi planerar att se Leipzig, shoppa, jobba på brännan i någon park, äta och mysa de kommande dagarna. På torsdag först går tåget till Berlin och flyget till Stockholm!

De senaste två dagarna har vi röjt undan och skrubbat hela huset, åkt sista vändorna i backen och njutit i solen. Igår bjöd vi in Taxi John (vår taxi chaufför nr 1, tar oss alltid gratis till byn och tillbaka) på cheese fondue som tack för skjutsen hela vintern. Sedan intog vi sofforna i baren som var underbart folktom och ren utan partajande gäster. Spelade hög musik, allt förutom tysk apre ski, jag klarar inte av mer av den varan.

Bilderna är från i veckan då vi var på Rosswaldhütte med våra gäster. Revbensspjäll eller Kasnock'n (pasta med ost) kan vi välja emellan dessa kvällar, båda galet goda. Marillenschnaps smakar apa (aprikossnaps från Österrike) men det går la ner tack vare frukten efteråt. Efter middagen gick vi genom skogen till Reiterkoghelbahn, hyrde kälkar och tokåkte tills de stängde backen. Jag trängdes med Dönci på en kälke. Dealen var att jag skulle stå för styrandet och han för skrikandet, men jag skötte båda utan problem, hihi.

Photo shoot ala Kendlhof

På rostmackan idag har vi....

Detta kan nog vara det allra otäckaste jag käkat på en smörgås! Aussie James har den här burken Vegemite i skafferiet och jag var modig nog och provade häromdagen. Det är någon slags salt gegga med väldigt obeskrivlig smak, som de tycker om down under. Mycket, mycket märkligt.

Skrutt.

En knepig vecka har det varit här i huset. Vi är i slutet på säsongen, det märks på stämningen och motivationen som dalar sakta men säkert. Allesammans verkar inställda på att ta sitt pick och pack och fara vidare. Mig inkluderad. Att förbereda frullen känns allt mer oinspirerande för var dag och att laga denna enformiga meny. Jag vill nog säga att vi är mättade. På varandra. Jobbet. Att vara isolerad i Hinterglemm. Och vintern också för den delen. Fram med shortsen tack!

Inte helt otippat var det världens ståhej i köket i morse. Det var hårda ord och inga visor när två i teamet rök ihop. Klart luften behöver rensas ibland, inte konstigt alls, men uuuh vad obekväm jag känner mig i sådana situationer. Jag var djupt koncentrerad att frenetiskt torka disk när de höll låda (med parabolöron såklart, men det var svårt att följa denna heta debatt på tyska)! Min roomie var fast besluten att sticka hem tidigare efter detta, gud förbjude! Tack och lov stannar hon veckan ut, inte helt utan en dos övertalning från mig, hehe.

Förra veckan hade vi för övrigt våra omtalade gäster från University of Amsterdam. Vi nya säsongare hade varnats i förväg av grabbarna för just dessa gäster, att de alltid är värst, på alla sätt och vis. Alla fördomar besannades under veckan de var här. Det förgyllde inte vår vardag. Jag fattar inte hur de kunde festa stenhårt och vara galet högljudda, hela natten och hela veckan. Lite imponerande faktiskt, fattar inte hur de orkade. Roande var det också när de pallrar sig till frukosten i sista stund, hesa som skator, bleka och med ögonen i kors- superbakis. Mindre underhållande var att städa: läs reparera huset efter stormen, kallad "Dutches". Roligt hade de haft minsann, kastat blomkrukor från balkongen, hällt salt i sockret, gömt tavlorna osv. Skoj skoj, det är visst en lekstuga vi driver här (ja, jag är medveten om att jag låter som om jag är 70 bast). Men vad är det roliga med att fylla ett ölglass fullt i kobajs och gömma det under sängen? Tack för grisveckan och den äckliga avskedspresent. Assholes!

Jag har också som grädde på moset lyckats kvadda min fina, glittriga bräda. Dönci kände för att åka off piste och undersöka nya möjligheter att ta sig ner för berget en dag, med mig hack i häl. Ingen genial idé att följa efter honom, för snön har börjat smälta undan och givetvis börjar det komma fram sten och geggamoja här och där. Jag åkte över ett par stenar och ramlade i en hästskit, vilket resulterade i en rejäl repa och lortiga täckbyxor - skitdag. Brädan var Andy schyst och lämnade in på lagning åt mig. Glad i hågen att fått den lagad (det tog ett par dagar) hämtade jag den och skuttade lyckligt iväg till liften . Men med min vanliga tur, gör jag upptäckten efter en timme i backen att den är kvaddad igen. Jag skulle ha begärt pengarna tillbaka för den usla lagningen, om det inte varit för att jag fick det gratis. Nu håller jag tummarna för att de verkligen kan laga den...

Leogang

I morse packade teamet in sig i minibussen för att åka tillsammans i Leogan hela dagen. Väldigt kul att planera en dag med hela gänget, annars delar vi vanligtvis upp oss. Finfin stämning var det i bilen på väg till liften, det oades till Ben Howard – The Wolves och humöret var på topp! Även kocken var med, Porno Peter som han fått heta sen vi fick veta hur han lärt sig sina första tyska ord, haha.

Väl i Leogang åkte vi ett par timmar. Det är roligt när Andy är med och ger hintar om vad man kan öva på. Jag jobbade på att åka fake tills jag mådde illa. I backen var det dock isigt värre och vi hann se två helikoptrar hämta upp folk som kraschat. Iiihuuu, när man sett det tar man det lite lugnare och försöker sig inte på att härma grabbarna som leker runt på brädorna. Lunch käkade vi på en hütte, utomhus i solen, helt underbart.

Team Kendlhof i liften =)

Radler & Skiwasser ska det vara.

Riktigt god sallad till lunch.

Motivation

Miike Snow – Animal - Crookers Remix

Vi drar till Leogan och åker idag, hela teamet! Rebecca behöver motiveras, bra musik och en liten knuff för att hoppa i pjäxorna idag. Andra dagar är det hon som motiverar mig. Vi har mindre än två veckor kvar på säsongen, börjar få lite hemlängtan och längtar efter sovmornar... Men men, vi får göra det bästa av tiden som återstår.

På bergets topp!

Idag kände både min roomie och jag att picknick lät som en ypperlig idé. Orka ge sig på att utförsåka efter gårdagens strapatser, icke! Vi gav oss ut med planen att hitta en solig bergstopp att sitta på i timmar, snacka skit och käka picknick.

Rebecca myser med gårdens charmknutte, Spike! Finurlig vovve det där, alltid lösspringandes också väljer han med omsorg vem som får klappa honom. Vissa dagar blir man totalt nonchad, andra söker han upp och och ser till att bli gosad med, men bara så länge han känner för det. Hans villkor som gäller. Idag fick han tillbaka för gammal ost, nonchad! Fick inte följa med på picknick vill säga...

På vägen mot liften har vi ett spår är funnet! En hästskit. Vad som är spännande med det kanske ni ivrigt undrar, det ska jag tala om. Häromdan var jag ute och sprang i finvädret. Njöt i fulla drag gjorde jag, med nya Nike pjucks och Kings of Leon i lurarna, längst längdspår ensam ute i skogen. Aah, det var underbart med lite ME-time...

Nu till det intressanta. På tillbakavägen, ser jag något som taget från en saga, nästan så jag tappade andan (kan även bero på det skick konditionen befinner sig i, nåväl). En ryttare på en ståtlig, svart springare kommer ridandes emot mig i detta vackra, glittrande vinterland. Här talar vi kontraster! Ryttaren, en stilig ung man ler ett bländande leende emot mig när han passerar (kanske vid åsynen av mitt tomatröda fejs, möjligt) och hästen, den finaste jag sett trippar förbi och den långa, lockiga manen fladdrar i farten. Helt övertygad om att det var en tvättäkta PRINS jag mött, berättar jag helt salig för teamet att det var kärlek vid första ögonkastet. Härmed tar jakten på prins ridbyxa fart, fortsättning följer....

Bergstopp bestigen och utsikten magnifik! Fram med snasken!

Rebecca gör reklam, försöker sig på att sälja mig utsökta chokladdoppade russin. Det funkar, helt oemotståndliga. Yoghurt och en klase bananer var andra beståndsdelar i vår pickelipicknick.

Just hangin' out...

Vi promenerade till Rosswald Hütte, favoritplace med godast varm choklad och solstolar, nice! Satt där och stekte i solen en timme. På vägen tillbaka till Kendlhof tröttna vi på att gå, boooring. Men kom då på att åka på ryggen är ett alternativ när snowboard, skidor, stjärtlapp och annat behändigt saknas. Det ni! Fort gick det och sjöblöt blev vi.