Lördagskväll och drop off day i Bora Bora. Tre veckor non stop charter tog slut på eftermiddagen och de flesta av besättningen kände för att pusta ut, ta en drink på en av de lokala barerna. Det var live musik och chill stämning. Likt en skara pensionärer var vi trötta redan vid niotiden och började dra oss till bryggan för att ta motorbåten hem.
Lite smålullig, efter två glas rött satt jag i fören och blickade ut över ett månskensbelyst Mount Otemanu.
Killen bakom ratten gasade på och det brukar bli bumpy där framme så höll mig fast i båtkanterna. Det skvätte lite där vi for fram i mörkret, men det var bara några minuters resa tillbaka till katamaranen så det tål man. Sekunden därefter tvärnitar hela båten. Det blev ett rejält nosdyk som gjorde att vi alla ombord slängdes runt och det var nära på att vi kantrade. Folk slängdes framåt och några stycken hamnade i knäet på mig. En fartvåg sköljde över oss, fyllde upp så gott hela båten. Hann inte tänka mycket mer än att hålla tag i någon och något, men jag kopplade snart vad som gått snett. Motorbåten har jetski motor och det är av någon anledning väldigt lätt hänt att peta till en knapp för att lägga i full back... Inte så fyndigt när man far fram i några knop.Efter bakslaget såg alla sig omtumlat omkring, sjöblöta och räknade att vi var alla sju. Ingen hade seglat iväg i katapultrörelsen. Därefter kollade alla sig själva och hörde runt om alla var alright. Föraren hade bränt sig på motorn när huven flugit upp och han fallit över den. Överarmen hade ett brännmärke stort som en knytnäve. Förutom det var alla fina, lite shockade och omtumlade.
Motorn var nu stendöd. Så också radion. Vi såg vårt mål, mastlanternan på båten som ligger ankrad i en vik runt en udde. Cirka en kilometer bort. Operation team work satte igång. Två paddlar fanns till hands och resten av oss fick hänga ut över kanten och använda händerna. Det fanns ingen ösa, så skopa ur båten för hand, it was.
Någon tänkte, vi kunde använda pannlamporna och försöka signalera andra båtar att vi satt i skiten... eller dra upp båten på land och simma hem... eller paddla på och försöka undvika att driva ut till havs med strömmen. Men grabbarna ville göra så lite uppståndelse som möjligt av händelsen, så här skulle inte kallas på någon hjälp inte. Paddlar på för allt vi var värda. Rätt intressant att se hur man reagerar olika och tänker i en olyckssituation. Nu var det ingen livsfara den kvällen, inte alls, men det kunde ha gått mycket värre. Människors personligheter kommer fram när det är en pressad situation. Får en känsla för vem man kan lita på när det väl kommer till kritan...
Nåja, vi kom hem till kattan efter någon timme. Kryssat mellan korallstubbar och skrattat åt den bisarra situationen, utsikten över lagunen i Bora var inte att klaga på. En kväll jag kommer minnas när jag sitter på hemmet.
Fånig spelapp på iphone om man har dötid :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar