Hytten luktar värre än en mulltoa ikväll. Det försöker vi två som ska sova här inne bekämpa eller överdofta med spray som luktar jordgubb. Resultatet blev inte jordgubbstårta, och här ligger jag nu med den kusliga blandningen av de två i näsan. Anledningen till stanken, vet jag inte mycket om, mer än att den kommer från kölvatten i något utrymme under vårt golv. Charmiga båtliv.
Att glädjas över i hytten, är att Caz och jag börjar att känna oss normala igen efter Zika febern som angrep oss. I tre dagar har vi båda haft rödknottriga utslag över hela kroppen. Det har kliats och vi har känt oss lite ynkliga. Lite fascinerad är jag ändå, över hur kroppen hanterade den där Zikan. Hur den reagerar på ett litet futtigt myggstick, och hur olika symptom vi två fått för samma sak. Caz har känt sig som en krämpig gammal gumma med värk i fingrar, knän å anklar. Jag själv har upptäckt vars alla lymfor håller hus under skinnet och haft golfbollar till halsmandlar. Nu känns det inte minsta spännande längre att experimenteras med. Sick of Zika kan man säga.
Imorgon, är det dags för nästa elände att tas i tu med. Visdomständer. Om det är som att gå till hårfrisören, att gå till tandläkaren...så är jag INTE överförtjust. För att börja i rätt ände, får jag beskriva en hårsalong på Tahiti.
Jag saknade innerligt att bli omhändertagen som hemma hos frisör Frida, när jag klippte mig sist. Van vid att till en början få håret varsamt schamponerat och masserat (bästa av allt när man klipper sig, snudd på att somna). Att bli serverad kaffe, ofta kaka också, som man kan mysa med bläddrandes i en skvallertidning. Van vid att ha frisörens fulla uppmärksamhet under tiden man slår ner sin rumpa i stolen tills man går därifrån med sin nya look. Här på andra sidan klotet, var det helt andra bullar.
Under tiden det tog att få mitt blonda huvud tvättat, klippt och stylat hade tre personer varit inblandade i proceduren. Det kom ofta nya kunder, salongens kapacitet maxades så det var ett väldigt spring på frisörerna. Kvantitet hellre än kvalitet. Donnan, som slutligen satt och klippte av mina risiga hårtoppar höll ett stadigt stone face. Tjongade saxen i näsan på mig ett par gånger, så jag undrar om min näsa är större än majoritetens då hon missbedömde så grovt. När hårtorken åkte fram var jag inte överraskad att få öronen och hårbottnen bränd ett par gånger också. Gaaah! Nåja, jag fick håret toppat och blev ju fin tillslut, men inte utan lite lidande och besvikelse. Det ges inget extra, ingen mysfaktor när jag klipper mig på Tahiti alltså.
Det skrämmer mig en aning inför morgondagen. Hos tandläkaren alltså. Om jobbet blir gjort, men inget extra är att förvänta... Visdomständer ryckta utan bedövning? Och ingen tandborste efteråt? Å nej tack!
Att glädjas över i hytten, är att Caz och jag börjar att känna oss normala igen efter Zika febern som angrep oss. I tre dagar har vi båda haft rödknottriga utslag över hela kroppen. Det har kliats och vi har känt oss lite ynkliga. Lite fascinerad är jag ändå, över hur kroppen hanterade den där Zikan. Hur den reagerar på ett litet futtigt myggstick, och hur olika symptom vi två fått för samma sak. Caz har känt sig som en krämpig gammal gumma med värk i fingrar, knän å anklar. Jag själv har upptäckt vars alla lymfor håller hus under skinnet och haft golfbollar till halsmandlar. Nu känns det inte minsta spännande längre att experimenteras med. Sick of Zika kan man säga.
Imorgon, är det dags för nästa elände att tas i tu med. Visdomständer. Om det är som att gå till hårfrisören, att gå till tandläkaren...så är jag INTE överförtjust. För att börja i rätt ände, får jag beskriva en hårsalong på Tahiti.
Jag saknade innerligt att bli omhändertagen som hemma hos frisör Frida, när jag klippte mig sist. Van vid att till en början få håret varsamt schamponerat och masserat (bästa av allt när man klipper sig, snudd på att somna). Att bli serverad kaffe, ofta kaka också, som man kan mysa med bläddrandes i en skvallertidning. Van vid att ha frisörens fulla uppmärksamhet under tiden man slår ner sin rumpa i stolen tills man går därifrån med sin nya look. Här på andra sidan klotet, var det helt andra bullar.
Under tiden det tog att få mitt blonda huvud tvättat, klippt och stylat hade tre personer varit inblandade i proceduren. Det kom ofta nya kunder, salongens kapacitet maxades så det var ett väldigt spring på frisörerna. Kvantitet hellre än kvalitet. Donnan, som slutligen satt och klippte av mina risiga hårtoppar höll ett stadigt stone face. Tjongade saxen i näsan på mig ett par gånger, så jag undrar om min näsa är större än majoritetens då hon missbedömde så grovt. När hårtorken åkte fram var jag inte överraskad att få öronen och hårbottnen bränd ett par gånger också. Gaaah! Nåja, jag fick håret toppat och blev ju fin tillslut, men inte utan lite lidande och besvikelse. Det ges inget extra, ingen mysfaktor när jag klipper mig på Tahiti alltså.
Det skrämmer mig en aning inför morgondagen. Hos tandläkaren alltså. Om jobbet blir gjort, men inget extra är att förvänta... Visdomständer ryckta utan bedövning? Och ingen tandborste efteråt? Å nej tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar