Störtregn & Zika feber

Åter i Marina Taina. Båten har legat vid dockan sedan två veckor. Halva besättningen har dragit på semester, skidåkning i USA, hem till familj i England och Nya Zeeland, resa i Nicaragua eller här i Franska Polynesien. Väldig spridning, som ringar på vattnet. Inte är jag avis heller, min semester dröjer inte allt för länge.       

Jag är alltså ensam stewardess ombord. Något uttråkad pysslar jag om båten och saknar mina tjejer, vars vardaspladder jag kompenserar för med ljudböcker i öronen. Helt folktomt är det ju dock inte. Ingenjörer som är här på några veckors kontrakt och rustar upp skutan ser till att jag har att göra. Två, numera kräftröda engelsmän och en Kiwi har vi ombord för tillfället. Trevliga och skojfriska typer. 

Denna söndagseftermiddag spenderade vi som många av Tahitiborna. Tog jollen ut till sandbanken där de softar hela dagen på sina stora partyflottar, små motorbåtar, eller paddle boards och kajaker. En så härlig och laid back söndagssyssla, unga som gamla samlas och myser i solen. Någon spelar musik från stora speakers på sin båt, omringad av folk, några dansar i vattnet som räcker dem upp till midjan. En bit bort bryts vågorna där revet börjar och långt i bakgrunden ser man ön Moorea, som jag inte kan se mig mätt på. Det är liksom alltid ett dis som skymmer bergstopparna och det är förbannat vackert. 

Tahiti har haft en torr regnperiod, till för sisådär två veckor sedan. Nu kan man räkna med regn var dag, men det behöver inte innebära att det är en lång och grådassig duggdag rakt igenom. Lyckligtvis, kommer det och öser ner och sedan blir det fint och kvällen kan fortfarande njutas av utomhus. Fantastiskt ju. 

För stunden, är jag nedbäddad här uppe i sängen. Just skrattat mig hes efter några episoder "Girls" och kurerat mig själv med te och chokladbollar. Kurerat mig, mot gud vet vad. Mina lymfkörtlar har poppat upp på ställen där jag inte visste de satt... hehe, i nacken alltså (don't you worry). Efter att ha googlat och uteslutit cancerknöl med en lättnadssuck, funderar jag istället hypokondriskt om det rätt och slätt är Zika fever jag har i kroppen. Inte ett påstående helt fångat i luften, Zika feber härjar i Franska Polynesien dessa dagar.

Min hyttkompis Caz vaknade imorse med röda utslag från topp till tå, värkande leder, huvudvärk och svidande ögon. Smått oroliga började vi operation sjukdomsbestämmelse. Symptomen, instämde till pricka på denna feber (flitigt googlande idag). Ett irriterat myggbett på benet styrker också misstankarna då man smittas av mosquitos!!  

Så, skallen bankar och lymfkörtlarna tyder på att något är härjar i min kropp. Räknar med att vakna upp med alla desamma symtom imorgon. Meen frukta inte. Det ska visst vara en släkting till denguefeber och gula febern men är en snäll och mild variant som är över på ett par dagar. Halva Tahiti räknas ha fått sig ett släng av febern redan. De där myggorna sabbade fräkt vår plan för dagen, dagsutflykt till vattenfall här på ön. Men först i vår är vi ute på charter igen, så det finns mycket tid att utforska och uppleva Tahiti än. Med myggmedel framöver, oh yes!