Uteblivet kaffe och tandläkarskräck

Hytten luktar värre än en mulltoa ikväll. Det försöker vi två som ska sova här inne bekämpa eller överdofta med spray som luktar jordgubb. Resultatet blev inte jordgubbstårta, och här ligger jag nu med den kusliga blandningen av de två i näsan. Anledningen till stanken, vet jag inte mycket om, mer än att den kommer från kölvatten i något utrymme under vårt golv. Charmiga båtliv.
Att glädjas över i hytten, är att Caz och jag börjar att känna oss normala igen efter Zika febern som angrep oss. I tre dagar har vi båda haft rödknottriga utslag över hela kroppen. Det har kliats och vi har känt oss lite ynkliga. Lite fascinerad är jag ändå, över hur kroppen hanterade den där Zikan. Hur den reagerar på ett litet futtigt myggstick, och hur olika symptom vi två fått för samma sak. Caz har känt sig som en krämpig gammal gumma med värk i fingrar, knän å anklar. Jag själv har upptäckt vars alla lymfor håller hus under skinnet och haft golfbollar till halsmandlar. Nu känns det inte minsta spännande längre att experimenteras med. Sick of Zika kan man säga.
Imorgon, är det dags för nästa elände att tas i tu med. Visdomständer. Om det är som att gå till hårfrisören, att gå till tandläkaren...så är jag INTE överförtjust. För att börja i rätt ände, får jag beskriva en hårsalong på Tahiti.
Jag saknade innerligt att bli omhändertagen som hemma hos frisör Frida, när jag klippte mig sist. Van vid att till en början få håret varsamt schamponerat och masserat (bästa av allt när man klipper sig, snudd på att somna). Att bli serverad kaffe, ofta kaka också, som man kan mysa med bläddrandes i en skvallertidning. Van vid att ha frisörens fulla uppmärksamhet under tiden man slår ner sin rumpa i stolen tills man går därifrån med sin nya look. Här på andra sidan klotet, var det helt andra bullar.
Under tiden det tog att få mitt blonda huvud tvättat, klippt och stylat hade tre personer varit inblandade i proceduren. Det kom ofta nya kunder, salongens kapacitet maxades så det var ett väldigt spring på frisörerna. Kvantitet hellre än kvalitet. Donnan, som slutligen satt och klippte av mina risiga hårtoppar höll ett stadigt stone face. Tjongade saxen i näsan på mig ett par gånger, så jag undrar om min näsa är större än majoritetens då hon missbedömde så grovt. När hårtorken åkte fram var jag inte överraskad att få öronen och hårbottnen bränd ett par gånger också. Gaaah! Nåja, jag fick håret toppat och blev ju fin tillslut, men inte utan lite lidande och besvikelse. Det ges inget extra, ingen mysfaktor när jag klipper mig på Tahiti alltså.
Det skrämmer mig en aning inför morgondagen. Hos tandläkaren alltså. Om jobbet blir gjort, men inget extra är att förvänta...  Visdomständer ryckta utan bedövning? Och ingen tandborste efteråt? Å nej tack!

Störtregn & Zika feber

Åter i Marina Taina. Båten har legat vid dockan sedan två veckor. Halva besättningen har dragit på semester, skidåkning i USA, hem till familj i England och Nya Zeeland, resa i Nicaragua eller här i Franska Polynesien. Väldig spridning, som ringar på vattnet. Inte är jag avis heller, min semester dröjer inte allt för länge.       

Jag är alltså ensam stewardess ombord. Något uttråkad pysslar jag om båten och saknar mina tjejer, vars vardaspladder jag kompenserar för med ljudböcker i öronen. Helt folktomt är det ju dock inte. Ingenjörer som är här på några veckors kontrakt och rustar upp skutan ser till att jag har att göra. Två, numera kräftröda engelsmän och en Kiwi har vi ombord för tillfället. Trevliga och skojfriska typer. 

Denna söndagseftermiddag spenderade vi som många av Tahitiborna. Tog jollen ut till sandbanken där de softar hela dagen på sina stora partyflottar, små motorbåtar, eller paddle boards och kajaker. En så härlig och laid back söndagssyssla, unga som gamla samlas och myser i solen. Någon spelar musik från stora speakers på sin båt, omringad av folk, några dansar i vattnet som räcker dem upp till midjan. En bit bort bryts vågorna där revet börjar och långt i bakgrunden ser man ön Moorea, som jag inte kan se mig mätt på. Det är liksom alltid ett dis som skymmer bergstopparna och det är förbannat vackert. 

Tahiti har haft en torr regnperiod, till för sisådär två veckor sedan. Nu kan man räkna med regn var dag, men det behöver inte innebära att det är en lång och grådassig duggdag rakt igenom. Lyckligtvis, kommer det och öser ner och sedan blir det fint och kvällen kan fortfarande njutas av utomhus. Fantastiskt ju. 

För stunden, är jag nedbäddad här uppe i sängen. Just skrattat mig hes efter några episoder "Girls" och kurerat mig själv med te och chokladbollar. Kurerat mig, mot gud vet vad. Mina lymfkörtlar har poppat upp på ställen där jag inte visste de satt... hehe, i nacken alltså (don't you worry). Efter att ha googlat och uteslutit cancerknöl med en lättnadssuck, funderar jag istället hypokondriskt om det rätt och slätt är Zika fever jag har i kroppen. Inte ett påstående helt fångat i luften, Zika feber härjar i Franska Polynesien dessa dagar.

Min hyttkompis Caz vaknade imorse med röda utslag från topp till tå, värkande leder, huvudvärk och svidande ögon. Smått oroliga började vi operation sjukdomsbestämmelse. Symptomen, instämde till pricka på denna feber (flitigt googlande idag). Ett irriterat myggbett på benet styrker också misstankarna då man smittas av mosquitos!!  

Så, skallen bankar och lymfkörtlarna tyder på att något är härjar i min kropp. Räknar med att vakna upp med alla desamma symtom imorgon. Meen frukta inte. Det ska visst vara en släkting till denguefeber och gula febern men är en snäll och mild variant som är över på ett par dagar. Halva Tahiti räknas ha fått sig ett släng av febern redan. De där myggorna sabbade fräkt vår plan för dagen, dagsutflykt till vattenfall här på ön. Men först i vår är vi ute på charter igen, så det finns mycket tid att utforska och uppleva Tahiti än. Med myggmedel framöver, oh yes!