Det börjar bli oroväckande soligt och vårstämning här i vår valley. Fågelkvitter och bara vägar så att asfalten kikar fram, vilket gör att det blir knöligt att ta vår hemväg/backe tillbaka till Kendlhof eftersom den korsar en kringelikrok väg flera gånger. Inte bra, än är det ju ett par veckor kvar på säsongen.
Idag var jag superseg hela morgonen, hade inte alls bråttom att ge mig ut. Ett, det regnade. Två, Rebecca och jag hade en helkväll ute igår och välbehövlig åtta timmars skönhetssömn uteblev. Tre, efter två månader här blir man lätt lite kräsen och bekväm vad gäller väder och snötillgång. Är det inte tiptop är det inte fel att spara sig till nästa dag (särkilt om det dimper ner nysnö och innebär massor av puder! Moaaah!) MEN, herr brevbärare kom lyckligtvis vid lunchtid med ett paket till mig och motivationen att sticka ut i backen sköt i höjden! Jag har väntat på en snowboardjacka ett par dagar och var tvungen att prova den på stört när den kom idag (som alltid vid nya inköp, måste provas NU!). Sagt och gjort. Jag gillar mitt nya köp, det är kul att åka och allt är toppen På vägen tillbaka stannar dock lifteskrället och jag börjar bli nervös att jag ska bli försenad till köket. Bråttom, bråttom försöker jag sedan skynda tillbaka till huset och kvällsjobbet. Märker snart att jag inte har någon vidare bra glid, ingen alls för brädan klistrar sig fast i snön och det känns som att åka på ett suddgummi. Galet! Himla knepigt är det när man flyger omkull för att brädan bromsar trots utförsbacken, men kroppen fortsätter i riktningen och man kastas ner i backen. Fel vax, för blöt snö eller vad det nu beror på, inte vet jag. Väldans irriterande i alla fall.
Blev på bra humör igen när vi började jobbet. Det är sån go stämning i köket nu. Peter, vår kock är så lustig, han driver med alla, kommer alltid med någon historia att berätta också säger han hoppsa stup i kvarten. Dessutom tycker han att ryska kvinnor är vackrast i världen.
Tillfälligt i två veckor har vi också en tysk tjej, Maria, till hjälp i köket. Hon är härlig, alltid glad och smilandes. Dagarna som hon har här ger hon järnet att fila på sin snowboardåkning. Himla bra och behövligt med lite ny drivkraft i teamet, en spark i arslet att ge sig ut och fila på sin egen stil.
Den här veckan är extra skojig för vi har Marsel och Annika, par från Tyskland, på besök igen. De var här i december, firade nyår med oss bland annat. Ikväll käkade vi middag tillsammans, Jupp lagade lax (fisk, vad jag saknat dig!) och vi satt länge efteråt och bara pratade. Mycket underhållande historier stog Jupp, Marsel och Peter för - vilka galningar.
