Idag var en annorlunda dag. Två lokala dykinstruktörer kom ombord imorse för att hålla lite info om ett spektakulärt hajdyk vi hade chansen att göra. Då vi har adrenalinjunkies ombord så var det en av världens farligaste som var i fokus, Tigerhaj!
Med sin franska brytning informerade guiderna oss om upplägget. Bara någon sjömil ut från hamnen i Papeete tänker grabbarna sprida fiskrester och invänta hajarna. Det är ju lite av en chansning man hittar dem, men de hade setts tidigare i veckan och chanserna ansågs mycket goda. När de får syn på tigerhaj, hämtar de oss dykare och dyket genomförs efter strikta instruktioner. Guiderna talade om riskerna med tigerhajar och föda i vattnet, vad vi förväntas göra och absolut inte. Vid den tidpunkten håller ögonen på att trilla ut av förskräckelse, på mig och Rosi som just tagit open water certifikat.
Instruktionerna följde: Bär en heltäckande våtdräkt, ha inget färgglatt på fenor eller cyklop. Se till att sjunka kvickt, inget onödigt plaskande vid vattenytan. Följ tampen som är fäst vid bojen ner till revet. Håll ihop som en grupp och var uppmärksam på vad som sker runtom dig. Svep med blicken i alla riktningar och låt inte färgglada fiskar eller annat fippel med kameran distrahera dig. Väl på bottnen, se upp vart du sätter händerna. Du vill inte stoppa in dem i någon håla med en ful muräna eller råka på drakhuvudfisk. Håll dig fast i revet då det är strömt och invänta hajarna. Om du får syn på något stort, och med kännetecknande ränderna... it's a tiger!!! Se till att alla i gruppen meddelas, peta dem i sidan eller ryt i regulatorn. Gör inga muppiga gester och håll armarna nära intill kroppen.
Men nu till det skojiga! Hör på det här, OM en haj blir för närgången (de har flertalet gånger haft en gigantisk hona som varit oblyg tidigare) vill du 1, inte PANIKA och lämna gruppen 2, simma mot ytan 3,vifta runt med armar.. Nej Nej. Du tar helt sonika fram din "pinne" som du försetts med (ett aluminiumrör långt som ett kvastskaft) och motar bort tjockisen från sidan, inget pickande i ögonen eller agerande som tandpetare i de breda hajkäftarna... Killen som ger oss denna information, ser på mig då jag sitter förstelnad och blek (uppenbarast skräckslagen runt bordet). En gullig fransk kille med fräknar, men jeeesus så grovt skelögd (kanske tittade han på Rosi i andra ändan av bordet?)! Också den där franskbrytande engelska accenten som inte heller gynnar hans trovärdhet ett skvatt i mina öron. "Sooo, grememböör if thie sjark comes to clous to you, just take out thiee stick ant push it away, in thiee sides not in theei eyes, grememböör" Blicken, accenten och de absurda säkerhetsinstruktioner jag just fått ta del av gjorde mig yr, bara tanken att fullfölja dagens utmaning. Men också ovanligt beslutsam. Vilket skämt, mota undan 4 meter muskler och megakäkar med ett jävla kvastskaft, VEM gör sånt?!? Galningar. INTE för mig.
I nästa stund, undrar vår kapten, iklädd våtdräkt om jag inte ska med på första dyket. NÄPP, jag skippar't! säger jag. Okej, heeelt upp till dig, svarar han med en axelryckning. Meeen han droppar också att under hans 23 år som dykare har han aldrig haft möjligheten att genomföra ett dyk som detta... "So, once in a life time opportunity, pretty much" DAMMIT! Jag hade ju bestämt mig. Ny tankebana, vem kommer ihåg en fegis? Duuuuh. Just DO IT.
Vi var fyra dykare som gav oss ut för det tredje och sista dyket för dagen. Från båten sågs svartfenshajar, de är så gott som vardagsmat nu och inget att freaka för. Tigerränder däremot, höll jag utkik efter när vi rullade i baklänges från båtkanten. En stor klump skräck i min mage!
Började så smidigt med att förlora den omtalade "pinnen". Försökte föreställa hur en närgången-haj-situation skulle se ut i vilket fall. En maffig tigerhaj kommer innanför comfort zone, fram med lilla pinnen och masa iväg den -flytta på dig tjockis, här kommer jaaag! Maaka på sig, damen. Trots tvivel på hur effektfull puttpinnen är i praktiken var det gött att få den tillbaka i högerhanden.
Nere på revet följde vi alla instruktioner, höll ihop och spanade 360 grader. Det var aningens strömt och sikten cirka femton meter. Galet spännande att sitta där i bakhåll och hajspana. Där var feta lemon sharks och grey sharks, men ingen tiger. Tiden gick och jag började spänna av och distraheras lite av färgglad småfisk. Inombords tyckte jag nog det var nice att slippa se monstret (men det vill man ju INTE erkänna jämte mina adrenalinsökande kompanjoner).
Vi släppte revet och rörde oss i en cirkel för att leta efter tigerhaj som dykarna före oss redan sett på nära håll. Hjärtat började slå lite fortare för jag kände mig mer utsatt ute ur mitt gömställe och höll paranoid utkik bakom mig.
Vi såg inte skymten av någon tigerhaj "tyvärr" och fick kicka tillbaka till tampen vi kommit ner vid, för att avsluta dyket. Halvvägs upp började vi ett fem minuters safety stop. Dinglade omkring där på tampen, aningens ofokuserad, började fundera vad kocken lagar till middag. Då, såklart, råkar man få syn på något över axeln på dykinstruktörn. Något STORT. Ser inte helt tydligt i grumliga vattnet vad det är för sorts haj, men jag pickar min granne i sidan och pekar. Upphetsat nickar instruktören och allas uppmärksamhet riktas mot den 4 meter långa tigerhajen som smugit upp på oss. Fräckis! Långsamt cruisade den ner snett under oss i en cirkel och adrenalinet kickade in när hon befann sig rakt nedanför. Vi hängde stilla på tampen och jag bara iakttog den största haj jag sett. Fascinerad, nöjd och skiträdd i samma stund.
Hon försvann snart ur sikte och det signalerades att det var dags att stiga upp, snabbt snabbt upp i båten. Med känslan av att "snart blir jag slukad WRAAAAAAAAAAAAARGH!!!!" uppe vid ytan kom vi ombord fortare än någonsin. Haha, jag pratade visst svenska med vår oförstående Aussie deckhand, stressad att komma upp ur vattnet. Då kommer modersmålet fram minsann!
Helt fantastisk, ruggig upplevelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar