Rå fisk!

Vi crew var just iland på ön Nuku Hiva, så lovely! Käkat rå fisk marinerad i citron och kokosmjölk till lunch på en lokal restaurang och sett oss om. Megavackert, är hur jag vill beskriva det. Det är Franska Polynesiens näst största ö (Tahiti är större) och det bor endast 2,500 personer här. Grönlummiga berg och spektakulära bergstoppar med tyder på den eruption som gett dem form X miljoner år sedan. Man kan riktigt föreställa sig hur lava sprutat upp och format ön.
Det, efter att ha varit konstant ombord i nästan två veckor. Ovan yachtie som jag är, killar det minst sagt i benen, att få fast mark under fötterna och gå en sväng eller sticka på en springrunda. Med gäster ombord, seglar vi varje dag till nya vikar och hamnar, släpper ankaret och ligger inte i hamn. Vilket, till min förfäääran innebär att vi crew är ombord. JÄMT. Öarna vi seglar till, med orörd tropisk natur bara väntar på att utforskas. Det plågar mig lite, att se men inte röra. Damit, I'm on a boat!
I min position, stewardess är jag knappt på däck, mer än vid servering av måltider. Hela dagen spenderas under däck, hushållning till tusen. En fulländad house wife, klassar jag mig som inom kort... (bortglömt att jag varken har hus eller make!). Perfekt bäddade sängar, fläckfria speglar, rengöring med topps och tandpetare, bordsdekoration, servettvikning, cocktails och timmar vid strykbrädan, my day! Så, den där solbrännan ni kanske väntar er, kan jag inte skryta med. Rosi och Alana, mina förebilder inom stewardessing här ombord, är inte lika solkåta som jag själv. Så fort jag har en chans, smiter jag upp på fly bridge. Har det att göra med att de är från Nya Zealand och Afrika och jag från solsnåla Skandinavien? Kanske.

  

Blickar mot horisonten

Då är vi till havs. Med en fjärdedel kvar av vår passage till Marquesaöarna, färdas vi i 12 knop med stadig kurs. Det luktar gott fån köket, doftar ner hit till där jag sitter. Middag och sedan sova är mina planer, innan ännu ett vaktpass på utkik över bäcksvart hav.

Vi har varit på väg i tre dygn och vädret har varit varierat. Regn, solsken eller mulet. Första dygnet, när vi lämnat Tahiti, var sjöförhållandet väldigt vågigt. De nya i besättningen, som hoppats på en smärtfri resa, fick snart känna på båten i rörelse och illamåendet som på köpet. Sjörövarblod, paha hahaa... Som jag hoppades, förgäves.

Vaknar onsdag förmiddag. Jag är taggad och i god tid för att vara i uniform, med radio i bältet klockan tolv för min första utkiksvakt. Känner då, hur det krävs tid att samla mig för att komma ur sängen. Båten kränger, mer än jag föreställt mig. Genom fönstret i samma höjd som min slaf syns bara vågor som sköljer ner skrovet. Shit Maj-Britt, det känns lurt i magen bara jag rör mig!! Höll mig i madrassen där i förpikshytten och väntade på rätt ögonblick att klättra ner. Klart, är det bara en fråga om att skjuta upp illamåendet, det slår till så fort jag inte ligger raklång. Havet, tar ingen hänsyn till mina problemas utan guppar ihärdigt båten ser det ut. Andas, undrar hur detta ska gå, när jag inte ens kommer ner från sängen? För Sören, här blir inga barn gjorda. Fick ta mig i kragen, hoppa ner och sätta fart att klä mig. Det vänder sig i magen som väntat. Satan i gatan, bråttom sätter jag fart ut mot däck. Doften av lunchen som lagas i kabyssen får mig att se grönt, för matlust är det inte frågan om. Handen för munnen. Väl på däck, med blicken fäst på horisonten och några djupa andetag havsluft, kommer man långsamt tillbaka i fas... Puha, äcklig känsla.

I nuläget, med några dagar utan aptit och många timmar av illamående, har saker börjat lugna sig. Tack och looov. Benen har på något vis blivit mer sjövana, jag stapplar inte fram och behöver inte hålla mig i väggarna. Sjösjukan slår inte till lika ofta och jag kan njuta av god mat ombord. Glad att ha hittat en sovställning där jag inte är rädd för att ramla ur sängen också (stabilt sidoläge med händerna instoppade runt madrasskanten). Vaggas till sömn och sover som en bebis...      

"Där kanibalerna dansar nakna med händerna i byxfickorna..."

I morgon bär det av. Första gången jag seglar ombord denna skutan. Spännande, som alltid. Vi kastar loss, flera dagars passage och vaktlista är vad som väntas innan vi når vår destination. Vårt härliga crew på tio personer kommer turas om att köra ett par timmar åt gången på ett rullande schema. Själv har jag vakt mellan tolv och fyra, på dagen som på natten. Önskvärt, så är sjösjuka inte aktuellt. Men vad jag hört så kan denna katamaran röra sig lite "funny" på havet. Bara att hoppas jag har sjörövarblod och kan sova som ett barn under färden...
Mot nya öar i Franska Polynesien alltså. Ser fram emot atollerna (ringformade öar av koraller) vi kommer passera på vägen. Också tid i solen samt tid att lära känna mina nya kollegor!
Fritid ska jag spendera på att läsa, teorin på min open water diving kurs jag tar här ombord. Fantastiskt, nytt och så lockande att göra mitt första dyk!

Skänker min morfar Putte en tanke, undrar om han seglade samma vatten som jag, för sisådär sextio år sedan. 

Så som dom gör på Tahiti

Sitter i vårt crew mess och dricker te, hemmastadd som jag börjar bli så här efter en vecka ombord. Ledig lördag idag, har ägnat den till att shoppa i Papeete, huvudstaden i Franska Polynesien. Inte någon slående vacker stad, konstiga priser (1000 Franska Pacific Franc = 74 Svenska kronor) men oerhört trevliga invånare. Jag hittade bikini, shorts och keps - supert, allt som krävs i detta sköna klimat! Samt hårolja som doftar ananas, saltvattnet och solen gör inte underverk med håret, tyvärr.

Ikväll, kände vi för att ge paddle boarding en chans. Underhållning för resterande crew innan balansen var på plats, huuja. Just utanför marinan finns korallrev och sandbanker, vattnet är klart och det är fint att glida fram/balansera på brädorna. Jag gillar't! Go träning är det också, går säkert att avancera när man fått in en hyfsad balans, stå på huvudet kanske...

Så här offcharter, när vi inte har gäster ombord, jobbar jag vanliga arbetstimmar fem dagar i veckan som vilket vanligt 7-4 som helst. Så min vecka har inneburit mest detaljstädning, lite lagerpåfyllning och tvätta å stryka. Jag har insett att dammsugaren, toppsen och polertrasan kommer vara mina främsta vapen framöver. Samt, att jag kommer vara en skeptisk och renligare Frida när jag en dag hoppar i land för gott. Rent ut sagt, mina standards för "rent o fint" kommer trappas upp ett par kliv. Jag kommer bli hotellgästen som drar fingret på hatthyllan, kikar efter dammråttor under sängen och klagar till receptionen. Är jag rädd.   

När vi är klara för dagen, är det bara att chilla på deck, i sin hytt eller kasta sig ut på någon aktivitet. Vi har varit grymma på det sistnämnda hela veckan. Som jag nämnde tidigare, är Tahitibor frälsta i sin kajakpaddling. En kille som jobbar i marinan där vi ligger, erbjöd oss crew att hänga med och träna. Crewet var på, så klart. Väl på stranden, fick vi lite trix och knep på mycket begränsad engelska, hur att paddla innan vi stack ut. I aktern sitter en Tahitikille som styr och håller räkningen, ger tre "ehj, ehj, ehj" signaler när det är dags att byta grepp/paddelsida. Första gången paddlade vi en tresittskajak, ostabil sak som vi gapskrattandes kapsejsade med två gånger. Dag två, varma i kläderna, togs vi ut i en större båt med plats för sex paddlare. Paddlade på som galningar, tävlade och körde slut på armarna.  Tahitiborna måste varit nöjda med oss eftersom de redan pratar om en tävling i Juli där vi ofrivilligt redan är medräknade, haha.

I Söderhavet baby!

På plats och installerad i min hytt, på jättesegelyacht i Tahiti. Anlände igår, trött som ett as klev jag av planet i Papetee. Kunde inte låta bli att smajla stort när jag möttes av Tahitibor med ukulele och dans på flygplatsen. Söderhavs känsla direkt! På med kjol, flippflopps och en snabb raggardusch innan jag skulle möta min kapten. Iihiii, nerver! Mig var det inte svårt att hitta tydligen, stor packning och skandinavisk blekfis...

Vi lämnade flygplatsen bakom oss och for till marinan. Båten som jag bara sett på bild dittills, syntes långväga med masten tredubbla de andras. Den är bara så MASSIV, vackert designad och superlyxig!! Fick äntligen komma ombord, se mitt boende och göra en runda runt hela skutan. Crew utrymmen är inte alltid imponerande ombord på yachter har jag ju sett. Men här är det inte illa, hela styrbord ponton är crew area! Jag har en fin o rymlig hytt som jag delar med förste styrman, som är en tjej. Göörbra!    

På eftermiddagen efter min "snooze"på sju timmar tog vi jollen ut till en sandbank och slog lite volleyboll tills solen försvann. Tahitisbor verkar vara haj på att paddla kajak, de var över allt! 

Jag tänker för mig själv att det här är heelt baaanaaanas. För det är det på många sätt. Framöver kommer vi segla till öar som räknas som några av världens vackraste. Turister får betala massor för att ta sig dit och som crew är det en fin bonus! Det finns all möjlighet att ta dykarcertifikat och bli bortskämd med korallrev. Fler vattensporter att roa sig med, solsken i fejset och sand mellan tårna. Bananas. 

Do talk to strangers

Två dagar hade jag i Los Angeles, innan jag nu flyger vidare mot Franska Polynesien och båten jag ska joina där. USAs näst största stad, 48 timmar och jag ville få ut så mycket som möjligt, sightseeing och shopping främst. Reser man själv är ju hostel kalaas, för man träffar andra som är i samma skor som en själv. Jag bodde på Surf city hostel, Hermosa beach, superfint område med stranden och strandpromenad näst intill. Kände inte för att hänga med någon från hostelet, så jag tänkte att sightseeing kanske är bättre själv. En lila hostelcykel utan växlar trampade jag iväg på, tidigt fredag morgon. Passerade Venice beach och låste hojen vid Santa Monica Pier utan någon större plan, mer än frukost, pronto! Skaffade en mycket turistriktig jättekarta över LA och lyxade med frukost på ett cafe nära Santa Monica Boulevard. Sitter där och göttar, hårt studerande av must see attractions när någon frågar om det går bra att sätta sig vid mitt bord (cafét är busy busy). Det är en kille med sin laptop, klart han får. Det visar sig att han är från LA, passande, då jag sitter och planerar utan en aning om just något. Hollywood, Berverly Hills, Downtown... vill jag se (ringar in på kartan utan en susning om hur gigantisk staden är). Efter en stund, klappar han ihop sin macbook och frågar om jag inte vill att han visar mig runt. Wooho!! LA med en local, javisst!
I slutet av dagen har vi cruisat runt i Beverly Hills, spanat men inga kända fejs i sikte. Vi gjorde Hollywood Boulevard snabbt, glad jag satt i en bil och slapp trängas. Kört på Mulholland drive, sett skylten, (genom dåliga linser, så kass skärpa på den). Besökt The Getty Centre som hade otrolig panorama vy över staden. Manhattan Beach och Halloween hemmafest på kvällen. What a day. Sån himla flax att träffa en spontan och klockren kalifornienbo! LA - I'm coming back!