Strömstadsommar - sol, sillar och sjövett!

Sommar i Strömstad, det hade jag inte räknat med. Men tusan vad fint det är, fint som snus! Gled ner till västkusten som på en räkmacka, ironiskt vad passande. Här får jag jobba på Hällestrand resort, fila på att servera och bo i göörmysigt stugkollektiv med det skönaste gänget brudar!  

Hällestrand ligger alldeles vid Skagerack, klippor och västkusteligt. Det finns pool och bastu, så himla gött när vi har ledigt. Tennisbana, fotbollsplan, minigolf, volleyboll, kanoter och trampbåt har vi också att leka med. Lite sommarlovskänsla över att vara här, Tihi!

Vi röjer på Cod varje fredag till Peter Siepen (mannen är 50 bast, svårt att tro om honom i alla crazy outfits!!) eller åker på annat i trakten. Svenska Björnstammen, Norlie & KKV och Nause har spelat och i veckan blire Hoffmaestro. Härligt att se band fast att det inte ser ut att bli någon festivalsommar i år.     

Räkans dag firades på min självaste födelsedag. Räkskalnigs-SM pågick inne i stan, men på Hällestrand dukade vi upp buffé med havets läckerheter och hade trubadur på terrassen. Kjempe koseligt tyckte norrmännen och tippade bra, man tackar!

Efter jobbet kom jag hem till stållemajorna jag bor med, som pimpat stugan med ballonger, fixat färgglada sugrör och sjöng gali fint! Haha. Kladdkaka vid poolen fick jag tidigare på dagen också, mer skönsång. Samt inträde och drink i handen på krogen,s vilka tjejer!! You're the best! 

Idag, kom herr brevbärare med postenpaket till mig. "Fritidsskepparen" med arbetsbok ska jag lägga näsan i den kommande månaden och göra prov för båtförarintyg i Augusti. Toppen, en pissblåsig dag som denna! Här ska läras sjövett och navigering! 

Ciaaao!

I see, said the blind man

Vi ställde upp i Strömstadmilen ett gäng från Hällestrand när det gick av stapeln i lördags. I våra knallorangea teamt-shirts tror jag inte vi gick att missa, när vi kutade backe upp och backe ner genom stan. Jag kom in på 51.24, efter vaktmästare Pettan och tätt följd av Tattarbyns envisaste -Stina. Jag hade inbillat mig i fin form och loppet var lika plättlätt som att kånka gigantisk ryggsäck uppför lång trappa. Pina! I mål, gratis banan, medalj och vattenflaska så var det snart glömt.
Efter loppet, i bilen, snackar de andra om hur ballt det var att en blind kille sprang! Hur läskigt det måste vara att inte se var man sätter fötterna, snacka om! Vänta nu, blind kille, såg jag honom?
De enda utstickarna jag kom ihåg och lagt märke till i vimlet var två grabbar. Skulle nog vilja kalla dem fuskare, jajamensan. De höll ju en pinne, typ skidstav emellan sig så givetvis hjälptes de åt att draaa varann genmom loppet. Lite draghjälp hade man inte tackat nej till i uppförsbackarna, förstod helt klart tanken. Men inte nog med det. Längst slingan nere i hamnen, fick jag en knuff av en axel och flög en två, tre meter i sidled. Låt säga. Den sista av de två stavlöparna SÅG sig inte för. Men JAG såg dem i trupp älga iväg framför mig, en drös åskådare hejjade dem och tjoade längst vägen också. Wtf?!! Herregud, ta ett fjolligt stadslopp på så blodigt allvar tänkte jag buttert. Fuskare, och blindstyre tänkte jag också...