Greek way of life...

Så här efter några dagar på resorten känns allt aningens rörigt och oorganiserat. Till att börja med, huset vi är lovade på måndag börjar jag starkt tvivla på att är beboligt då. Det känns seeegt för kläderna mina har börjat lukta fuktig, sunkig resväska och jag känner mig som en vandrande sådan. Tvättmaskin och lite ordning och reda står högt på önskelistan nu. Hörde med mina kollegor och blivande sambos om inflyttning, de utbyter några menande blickar och frågar mig om chefen sa vilken måndag? Stor surprise om någon inflyttning blir av i morgon alltså. Baaaah!

En ung, engelsk kille som är här som kiteinstruktör upplyste mig om hur saker och ting ska tolkas. Talar vi tidsperspektiv såå betyder "om en timma" snarare tidigast om tre timmar. "I morgon" ska tolkas som om minst en tre-fyra dagar.  "På tisdag" kommer troligen ske om två veckor. Kanske. Herregud, hur blir saker uträttade? Jag förstår det inte. Konflikter lär det bli också, massor av grekiska Malaka! Hit och Malaka dit.    

Min kollega "Tati" som jag har till hjälp bakom bardisken har inte dykt upp än idag, varför är oklart. Jag hoppas hon kommer i morgon, hon är gullig och vi förstår varann lite knappt på engelska och hon lär mig grekiska. 

Dagen har sett ut som så - jag vaknade tidigt och slängde på bikinin inför min första windsurf lektion! Taggad till tusen, såklart. Hittar på bossen som alltid ränner runt resorten, med huvudet fullt av sysslor (om han får något uträttat är för mig ännu oklart) lovar mig att vi ska ha lektion, ses om en stund. Lite pillande med tårna i sanden och en freddo cappucchino senare träffas vi vid utrustningsboden. Där står två små glin och deras föräldrar och trummar på riggarna och brädorna som tagits fram. Jag anar oråd och mycket riktigt, min lektion idag blir från läktarbänken. Snöpligt. Meeen glinen var gulliga att se på och jag fick lära mig basics på land, på en pedagogisk nybörjarnivå. Alltid något, en början. Hopp på sol och vind och jag kanske får ge mig ut i vattnet. 

Sen "lektionen" i morse har jag hållt koll på solstolar för uthyrning, pressat 4 apelsin juice och kört bossens bil en kort sväng. Inte mycket action idag inte, har inte fått något att göra. Samt ger man någon annan en hjälpande hand är det fel, "inte ditt ansvar" mentalitet. Superknäppt. Jag föredrar att hjälpas åt och jobba i team. Det känns lite lurigt i nuläget, om jag pallar med den röriga livsstilen som jag sett så här långt, men jag ska ge det en chans. Säsongen har inte dragit igång, vi har bara ett fåtal gäster, så det blir väl mer liv och rörelse... 

   

 

Här kan man va

Jag befinner mig på Milos Beach resort, Lefkas, Grekland. Anlände igår och har fått bara positiva intryck från denna grönlummiga, bergiga ö så här långt. När jag var i Grekland sist och jobbade för Navigare, insåg jag rätt snart att de inte hade sysselsättning åt mig hela sommaren. OMG! Panikkänslan kom krypandes, what to do next!?! och gjorde att tankeverksamheten drog igång i mitt äventyrssökande sinne. Jag såg mig om efter andra möjligheter till att stanna i solen. Länge har jag velat pröva på surfing, inte minst sen vår underbara resa till Australien med mamma och syrrorna. I vintras inspirerades jag av Andy också, min chef i Alperna och profisionell windsurfare, som tipsade att jag borde ge kite ett försök. Googlade Kite surfing Grekland, Milos Beach resort träffades, ka-ching! Skrev ett uppriktigt mail, jag vill lära mig sporten - finns det några lediga jobbpositioner? Fick svar från greken som driver stället och Ka-Ching, här är jag!

Resan hit från Kroatien tog evigheters evighet. Färja nr 1 Split-Ancona hade jag unnat mig lite bekvämlighet, en hytt och kunde sova mig över havet. Färja Nr 2 Ancona-Igoumenitsa snålades det med lyxen och jag sov obekvämt ihopvikt i en flygstol, men ack så billigt! Föda för snåla resenärer ala Frida var smörgåsar med Kalles Kaviar substitut - Tonfisk paté! Mm mmm. 

Framme i Igoumenitsa, åter på Grekiskt fastland, hade jag väntat mig att bli upphämtad från någon resortpersonal, som vi hade bestämt ett par dag tidigare. Men där gick jag bet på komforten, ny dag nya bestämmelser verkade vara melodin. Några busstimmar av senare blev jag upplockad av chefen den sista sträckan till resorten. Intressant möte, hey how are you? Jag hann inte svara honom innan hans telefon ringde och han babblade på lika fort som han gasade fram genom buschen. Han är en väldigt upptagen man, lite snurrig har jag fått intryck av, många bollar i luften och mycket att göra så här på försäsongen. Jajja, vi ska nog komma överens, om jag så måste kasta lasso runt honom när jag behöver få veta något. 

Efter en månad av härligt båtkollektivliv kändes det oerhört ensam också att resa helt solo. Men man möter la trevliga och omtänksamma människor vart man än tar vägen. Turkiska lastbilschaffisar bjöd mig på kaffe i Ancona i väntan på nästa färja. En grekisk gubbe i ett litet supermarket bjussade på godis och tyckte att jag skulle ha en blomma i håret när jag hade handlat av honom. En timmes dötid i väntan på bussen i Preveza satt jag och ett gäng gamla greker och försökte konversera utan mycket framgång, dock hade vi väldigt roligt. De engarerade sig allihop i att se till att jag kom på rätt buss och skulle komma fram till min destination. Kanske är det kombinationen blont hår, ensam tjej och kånkande på gigantisk tung ryggsäck som gör det? Vad vet jag. Nåja, lilla mamma, jag är på min vakt. 

I eftermiddag börjar vi! Introduktion i beachbaren klockan fem är det sagt, där jag och en grekisk tjej ska arbeta ihop. Det ser chill ut, med soffor och öppen veranda ut mot stranden med parasoll och volleybollnät. Vi har en vecka på oss att läras upp, nästa helg drar verksamheten igång på riktigt med festival och pröva-på-kite-dagar. Oohoo!

Just nu har jag ett rum att sova i på resorten, men så snart som möjligt ska jag få tillgång till ett hus fullt utrustat och med flera rum där ett okänt antal personer ska bo... Det ligger ett par kilometer bort tydligen, men en cykel ska jag få att trampa på till och från jobbet. Kan bli bra, kan bli bra. Väntar med spänning på att se skicket på huset, chefen har nämnt att det är gammalt... Ber till gudarna att det är mögel- och kackerlackfritt! 

Fart och fläkt på underdäck!

Under det senaste 4-dagarseventet här i Kroatien har inget gått som planerat. Ändock kom vi tillbaka in i Splits hamn med nöjda och glada besökare. Klapp på axeln tycker jag, till oss i crewet Sofia o Simon, Frida o Jacob som på något sätt lappat ihop ett bra program trots allt. På grund utav väder och vind har skepparna varit tvungna att omplanera rutten, anpassat sig till förhållandena. All planering av restaurangbokningar, vinprovningar, tänkta segeltävlingar and so on har vi fått kasta om helt och hållet. Det är den där Boran som ställt till det. Vanligtvis ligger vindstyrkan på 4-5 m/sekund längst kusten här, men det ibland kommer "Boravinden" den är oförutsägbar och kraftig. Då är det la bäst att ligga tryggt i någon hamn tills det slutat blåsa Bora. Så är det till sjöss har jag lärt mig, man får ta var dag som den kommer och försöka göra det bästa av situationen.

Det hände en hel del grejer faktsikt, oförutsägbara som spännande. Under kappseglingen vi hade mellan de två båtarna vi var ute med, stod jag i salongen i godan ro, stekte köttfärsbiffar och poppade musik. Jacob och gästerna trimmade segel för fulla muggar och båten lutade därefter. Lite krux är det att laga lunch när ingredienser och redskap far omkring, men det brukar gå bra. Men inte den dagen, negguuu (som min värmlänning till skeppare säger)! Båten lutade som aldrig förr, jag tappar balansen greppar tag i handtaget som sitter längs hela köksbänken (tänk att hålla sig i när det kränger) för att inte flyga tvärs genom salongen. Det gjorde jag förvisso ändå, med handtag och brädor i följe. Herreguuud. Gästerna i sittbrunnen hör ett gallskrik och dunder och brak, men det är la bara att sticka upp huvudet och försäkra att läget är under kontroll. Ingen skada på värdinnan, men köket såg lite trash ut resten av resan... Oops.

Annat spännande, mina kollegor fick plocka kaktusstickor ur en herres rumpa på småtimmarna. Ibland är man lyckligt lottad, jag sov när detta pågick. Vi tog taxibåt in till staden Hvar, på ön Hvar (oooo fantasifullt) en kväll. Det var som värsta rollercoastern på färden dit och hem, skräckblandad förtjusning! Full spätta i bäckmörkret, stjärnklart och flytvästar vad är det? I Hvar var det dött så här på lågsäsongen, men vi rockade loss, Sofia alla mest och snyggast. Dansade på borden och fånade oss.   

Nu så här efter eventet, pustar vi fyra ut i hamn. Vi bor och äter ombord på båten, har kört lite cirkelträning för att tappert försöka hålla oss i form, sett på film, solat och haft det NICE! För att inte glömma våra lyxiga frukostar med champaaaaagne, hehe. Här kommer lite bilder som skepparn tog under dagarna ute till havs!

Navigare Charter School 2012.mov

Här kommer en film som spelades in under Navigares charter school! Jag rekommenderar varmt att delta, det var otroligt roligt och en bra erfarenhet!

Havet brusar och seglena slår...

Vi är i Kroatien! Sedan i fredags har vi, ett gäng skeppare och värdinnor varit ute på segeltur och upptäcktsfärd skulle man kunna säga. I väntan på nästa jobbtillfälle har vi turen att få låna en båt och kan segla omkring i Kroatiska övärlden och lära känna lite hamnar och rutter innan vi tar ut gäster på charter dit. Alltid skönt att ha någon slags uppfattning om vart man tar kunderna. 

 Det är så underbart, jag verkligen njuter av att få vara med om detta! Vi hade en lång och utdragen färd för att ta oss hit från Grekland förstås, men det var det väl värt. Buss till Aten, byte av buss och vidare till Patra på västkusten. Där hoppade vi på en halvfräch färja till Ancona, Italien och ännu sunkigare färja till Split, Kroatien. Det tog oss sammanlagt 48 timmar, sträckan Lavrio - Split, pihuu. Men vi har hållt oss sysselsatta med film, kortspel, och en lek "här kan man va". I stoppet i Italien hanns en pizza och glass med, utmärkt!

Idag sitter vi huttrande och internettar på ett café på ön Komiza. Det är mulet och har regnat sedan igår, den planerade solbrännan vi skulle införskaffat på vår crewsegling ser det inte ut att bli mycket av. Jajja, med lite tur får vi sol i morgon och jag hinner få färg på näsan innan nästa event, på onsdag.

Igår hann vi med följande: seglade hit med farten 10.2 knop, firade Simons födelsedag med champagne och kinderägg, käkade chili och myste i sittbrunnen under ett hejdundrande åskväder, såg Rambo 4 i salongen med ormgrop i soffan och popcorn! Kul, kul. Nu ska vi ta oss tillbaka till båten, en sprillans Jeanneau 53a om det säger er något, jag jobbar på min båtkunskap. Fixa lunch och sedan segla vidare till någon ny destination, naturvik då vi försöker hålla ner kostnaderna, slippa hamnavgifter ;)       

Vi som seglar: Ebba - Tove - Jessica - Simon - Alex - Frippa

Livet på basen i Lavrio

Nu så, har jag erfarat hur det är att jobba till sjöss! Förra veckan var jag värdinna på två event, vi gjorde samma rutt Lavrio - Poros - Dhokos - Hydra - Lavrio på de båda. Det första samarbetade jag med Thomas, vi hade tio gäster ombord och det gick ju utmärkt. Det andra var det jag och skeppare Ebba med en besättning om sju, också det gick fint! Nöjda gäster, soligt väder och fin segling, hur härligt som helst. Nu innan man blivit genomvarm i kläderna har jag en tendens att vara på helspänn utan förmåga att sitta still, känner att något behöver göras hela tiden. Sedan har vi sovit i salongen då alla hytterna varit upptagna av gäster och nätter med åtta timmars sömn är högst sällsynta.
När vi kommit tillbaka till basen i Lavrio efter eventen har jag varit bra utpumpad. Men i skrivande stund har vi varit lediga i ett par dagar, solat, sovit och haft det skönt. I morgon bär det förmodligen av till Kroatien, med färja via Italien och sedan till staden Split. I Kroatien har vi någon veckas ledighet innan nästa event drar igång. Jag hoppas på att få segla massor, bara vi skeppare och värdinnor, så att jag får fila på hissning av segel och manövrering av båten med mera. Känner att det behövs! Här om dagen gjorde jag mig skyldig till repor i skråvet när ett ankare slog i båten, woooops! Men övning ger färdighet har jag hört! Ahoj!