Min mamma kan flyga!

Nu så, har morsan åkt härifrån. Känns skönt att det bara är några veckor kvar nu tills jag också får fara, hemlängtan är STOR, särskilt nu när mamma varit här. Nååja, snart är det juni å då får jag se henne och allihopa igen,

Nu i veckan tog vi färjan över till Toronto Island parks och hade picknick där med barnen. Himla mysigt! Därifrån hade vi en fin vy över downtown. Förutom den svängen har vi tagit det rätt lugnt med sightseeing de senaste dagarna, gullat med Alex o Laura i soffan istället.

Just nu, har jag precis nattat småttingarna. Dom är bara för gulliga och gosiga! Älskar att se hur de gnossar med filten och vänder och vrider lite innan de är bekväma och slumrar in. Dessa knubbiga, dregglande, glada små skitar kommer jag sakna. Bäst jag pallrar mig själv i säng, de är inte lika gulliga när de vaknar upp flertalet gånger under natten... Puhu, go natt!

Montréal

Morsan och jag tog en tripp till Montréal förra veckan, vi ville passa på att se en annan kanadensisk stad. Vi tog oss dit med buss, den hade gratis internet vilket inte alls var dumt på vår sjutimmars f'ärd. Toronto som faktiskt nyligen utnämts till att ha världens värsta trafik, bjöd dagen till ära på milslånga bilköer och ryckig körning. Mamma var snart åksjuk, ingen höjdare, stackarn.

Väl framme letade vi oss till Rue Ste-Catherine och vårt hotell som jag bokat åt oss. Haha, jag håller hårt i lapparna och snålar gärna på antalet stjärnor när det kommer till boende, vi skulle ju liksom inte hänga på vårt rum om dagarna... Såå, det var väl inte det allra flashigaste rummet kanske, det hade sin charm, eller hur mamma?! Dög då bra åt mig i alla fall, haha..

Under våra två dagar i staden gick vi mest hela tiden, shoppade, fikade och käkade på bra restauranger Chris tipsat oss om.

Mount Royal, är ett berg som stan är namngett efter, det var vi tvugna att gå upp för. Från utkiksplatsen var det kanonfin vy över Montréal. Efteråt letade vi oss till Schwartz's ett halvsunkigt, trångt och omodernt ställe, men ett besök var ett måste hade vi hört. Vi beställde en varsin Smoked meat sandwich -A Montréal tradition since 1928, och jo det var inte så pjåkigt.

Det var såå mysigt att åka någonstans bara morsan och jag, lite mammatid behövde jag =)

Eyjafjallajökull...

O F L Y T.

Mamma är hos mig i Kanada och kan inte flyga hem. Tobbe på sin kant hemma i Sverige, kan inte komma hit. Planen var att jag skulle vinka av mamma på Pearson airport igår, och i samma vända plocka upp Tobias. Detta har planerats i många veckor nu, in i minsta detalj, vad kunde gå fel?!! Ett VULKANSKRÄLLE sätter igång och spyr ut lava, smälter glaciärer och spottar ut giftig aska förstås. Varför tänkte jag inte på det, kass plannering.

Nååja, det finns inte så mycket att göra, mer än vänta på att Eyjafjollajökull tröttnar och lägger av antar jag. Det är när något sånt här händer man inser vilka dunderkrafter naturen har och hur hjälplösa vi blir när det påverkar vårt sätt att leva... Jag är glad att det inte är någon värre katastrof faktiskt.

Men, just nu känns alltihop bara SÅ tråkigt. Jag har sett fram emot att få mer besök och hade massor med planer för den här veckan. Förutom det skulle jag ha varit ledig -i flera dagar för att familjen reser bort, vilket inte hänt förut under mitt halvår här. Nåväl, sånt som händer -peppar jag mig själv. Nu blir det HELT andra bullar. Mamma, som jag förresten är jätte glad att ha här, gör mig sällskap under de kommande dagar (hon har btw inget annat val, haha). Vi ska frenetiskt leta efter hembiljett till henne, också ta hand om tvillingarna helt på egen hand, dag och natt.

Nu så, läggdags. Jag hoppas på fungerande flygtrafik till o från Europa framöver, gärna imorn, helst igår!

Christening & Niagara Falls

Söndag var en fullspäckad dag för oss och familjen King! Full rulle hela dagen. På morgonen gick vi alla till kyrkan för att se tvillingarna döpas. Alex och Laura var otroligt söta i sina vita kläder. Det var helt klart roligare att kika på dem där de stimmade runt i bänken framför än att lyssna på vad prällen pratade om. De slet av sig sina mössor så fort de fick chansen, hoppade omkring i knäet och gapade och skrek när de kände för det. Så gulligt det är tycker jag, de är helt ovetande om att alla är där för deras skull samt hur de önskas bete sig. Småttingarna struntar väl i om de ska vara finklädda, mösseländet är obekvämt, usch bort med den. Vara tyst, varför då? När man kan hojta, det ekar och låter ju extra högt, weeei vad kul!

Dopet i helhet var väldigt likt vårt sätt att göra det, men vi tyckte prästen öste ovanligt mycket vatten över småttingarna. Speciellt Laura var inte överförtjust och gallskrek hela tiden.

Efteråt var det brunch hemma hos King's. Mamma fick träffa och mingla med i stort sätt alla jag lärt känna här borta, väldigt kul!

När gästerna åkt packade vi in oss allihop i bilen, väldigt trångt i baksätet vill jag lova! Niagarafallen var målet och Chris körde medan han också agerade turistgudie åt mig och morsan, kanonbra sådan! Vi gjorde två stopp innan Niagarafallen. På en vingård där Icewine framställs stannade vi en snabbis för vinprovning. Kanada är störst i tillverkningen av icewine, druvorna plockas frusna, för hand och på natten. Det är dyrt, på grund utav det hårda arbetet som det krävs för framställningen, till och med de yttepytte provskvättarna kostade. Vi hade aldrig hört talas om isvin, men UJ vad gott det var! Såå smaskens! Inte nog med lyxen att få smaka, King's köpte oss en flaska! TACK o BOCK! Den ska sparas till jag gifter mig, haha...

Niagara-on-the-Lake var vårt nästa stopp. Det är en av de älsta och vackraste städerna i Kanada, god fudge hade de också! Men nu, till vad vi förväntansfulla såg fram emot mest av allt - Niagara fallen! Jag hade hört delade meningar, vissa som tycker att fallen är överskattade och som blivit besvikna när de kommit dit. Mamma och jag tillhör inte den grupp torrbollar, vi tyckte det var fantastiskt!!! Visst, det är bara vatten, massor av vatten, som forsar över en klippkant kan tänkas.. Men det är så mäktigt, fallet är så högt, brett och dånet från allt vatten som forsar ner är väldigt. Jag hade kunnat sitta och glo på fallande vatten i timmar, bara för att det var en sån tjusig utsikt!

Bilder från dagen:

Dop

Familjen King och jag

Morsan smuttar Icewine - MUMS!

Niagara-on-the-Lake

Horseshoe Falls/Canadian Falls

American Falls o Niagara river

Det gick inte att fånga på bild hur fint det är i verkligheten, det måste nog upplevas på plats.

"Lille mor, lille mor, lille söte moooora!...

NU har MORSAN anlänt!! Tihi.. Jag mötte henne på flygplatsen igår, superhärligt att krama om henne, 6 månader sen sist!

Vi åt pizza med familjen King, sedan var det läggdags för min trötta moder, som varit på resande fot i 18 timmar.

Idag, startade vi dagen med en promenad i Torontos finaste villaområde, Forest Hill, spanade in tjusiga hus. Tvillingarna var också med i barnvagnen. Frulle plockade vi upp på vägen, nybakt bagel med cream cheese och rökt lax, mmm.

Det var en solig och fin dag, utmärkt för att se CN Tower, alltså var det bäst att passa på när utsikten verkade lovande. OCH OJ, OJ vilken sjuhejdrande VY där uppefrån!!! Jag såg inte hem till Dalarna förstås, så den var ju inte så fin som man kunde ha önskat sig, men helt klart hyfsad. Toronto breder ut sig i alla riktningar så långt man kan se, förutom söderut där Lake Ontario tar vid förstås. The Look Out var mäktig! Vi hade också betalt för att stå på The Glass floor och glo ner på marken mellan fossingarna, 360 meter nedanför. Jag var inte så impad av detta, men jo visst, det var lite skrajset då man tror glaset ska spricka och man ska få sig sitt livs sista flygtur... Jag vågade INTE hoppa!

Nästa stopp blev St. Lawrence market, där vi strosade omkring bland krimskrams, mat från alla världens hörn och massor av folk. Marknaden är inomhus i en stor historisk byggnad, det var mysigt att gå omkring och se vad som fanns, sedan sätta sig på balkongen utanför och ha lunch.

Mätta och glada efter uuutsökt pasta, gick vi en bit på världens längsta gata, Yonge Street, tills vi nådde Eaton Centre. Shopping blev det där och Starbucks förstås! Morsan tjatade sååå, fast att jag försökt förklara att i Kanada är det Hortons som gäller! Nåväl, det får bli donuts en annan dag...

Kvällen spenderade vi i soffan, passade twins och vilade trötta fötter.

Nu snusar mammsen redan här brevid, dags för mig att stänga ner med. I morgon är det dop för tvillingarna, vi ska till kyrkan sedan ha brunch tillsammans med släkt och vänner till familjen King. Eftermiddagen är det tänkt att vi ska köra till Niagarafallen, vi hoppas på det och vackert, soligt väder så klart!

...Ho fick skor, ho fick skor, men dom va för stora"

Happy Easter!

Glad Påsk!

Under påskhelgen var vi i St. Marys, for på skärtorsdagen och kom hem i måndags. Det var en lite annorlunda påsk förstås, inget påskris eller påskkärringar som kom och tiggde godis, lika bra det, mer godis till mig!

Barnen här ser fram emot easter egg hunt istället för att klä ut sig till kärring. Små godisägg göms i trädgården och inomhus som de sedan får springa omkring och leta på. Annat än det verkar det inte hända så mycket speciellt på påsk.

Det var riktigt härligt väder i helgen, vi passade på och red hästarna tre gånger, kul. Vi red i bara t-shirt och hästarna fick duscha efteråt, våren är här!

Det sprangs och cyklades med i vårvädret, vi tog med en cykel från Toronto så att jag ska kunna träna när vi är i St. Marys. Jag siktar på att kunna ta mig igenom ett triathlon innan jag åker hem, inför det måste jag ligga i. Chris tog mig till simhallen för att träna den biten med. Jag är en TARVLIG simmare kunde vi konstatera, det är verkligen inte min starka sida. Försöker jag mig på crawl håller jag på att drunka! Sååå, antingen får jag fila på simtagen, eller springa och cykla desto snabbare under loppet i juni.

Från simhallen trampade jag hem, C&C visade vägen i trucken. Mördarbacke efter mördarbacke följde jag efter dem, kan tänka mig att det fnittrades där framme för det fyndiga vägvalet :)

På lördagen hittade en av jyckarna på groundhog, ett så kallat skogsmurmeldjur, och latjade med den tills Candice fick lov att knacka den stackaren. Eller stackare,.. En stor äcklig gnagare med långa tänder och klor, bitsk liten krabat är det med, iuäck!! Vissa djur är jag ganska säker på att man kan klara sig utan, huu! Kolla in bilden, han är stor som spaden.

Förutom den, så hittade jag och tvillingarna på en död pungråtta flytandes i en damm. Hehe, Frida tio år blir hemskt nyfiken för att hon aldrig sett en sån. Hon grabbar tag i närmsta petpinne och står och inspekterar den döde i omkring tio minuter, vänder och pickar på den. Ahaa, kanske spelade den bara död? Pick* Pick*, Undrar hur han hamnade här, tror inte han kunde simma, stackars, stackars liten pungråtta... Sedan slår det mig, ööö vad sysslar jag med? Tvillingarna som jag helt glömt bort satt uttråkade i barnvagnen och verkade undra samma sak. Häpp, dags att traska vidare... hihi

1 April

Nikki kom med en kul idé hur vi skulle spendera en ledig förmiddag förra veckan. Hennes klasskompis Jeffrey och jag hängde på och vi begav oss till en driving range. Det var roligare än jag trott, mest för att vi var så kassa och garvade åt varandras missar och fula teknik! Vi sneglade på träffsäkra 80+are i båsen brevid som slog långboll efter långboll och försökte sno stilen, men det hjälptes inte. Som de amatörer vi var fortsatte vi svinga luft och slå gräs, med några träffar däremellan :)

BIO

Klara och jag gick och såg "The Last Song" i kväll. Först mötte jag upp med henne vid Dupont st och tittade in där hon bor en snabbis, träffade även hennes värdfamilj. Kul, kul att se hur någon annan har det!

Efter det gick vi på godisjakt och promenerade ner Yonge street tills vi kom till Yonge-Dundas square och bion. De följande timmarna dregglade vi i kapp efter HUNKEN i filmen, Liam Hemsworth!! Det blev några tårskvättar också under den sorgliga biten med förstås. Okej film tycker jag, plus för ögongodis... :D

Hard work, work

Tihi, på detta viset är man varken fram- eller baktung! Ungefär jämvikt, men inte att rekommendera för någon längre stund, uh! Bebisarna växer så det knakar, de är små folk med skilda personligheter vid det här laget, så gulligt att se. Till skillnad från när jag kom, då de var två små gossiga knyten som åt och sov...

Hmm, det börjar bli liv i deras små sprattelben också... Idag när jag passade dem hävde Alex sig upp till stående, med hjälp av en stor leksakskub. Jag var några meter bort, fixade middagsbordet och hann just se hur han tappar balansen och bumpar ner på rumpen och sedan baklänges ner på rygg. Lillen gallskrek förstås, men värst av allt var att han slagit i hakan och bitit sig lite i munnen... Uhuuu, usch stackars liten, jag kände mig fruktansvärd! :( Hädanefter blir det att var ännu mer försiktig, inga utslagna tänder vill jag se, huvva!