Tihi, på detta viset är man varken fram- eller baktung! Ungefär jämvikt, men inte att rekommendera för någon längre stund, uh! Bebisarna växer så det knakar, de är små folk med skilda personligheter vid det här laget, så gulligt att se. Till skillnad från när jag kom, då de var två små gossiga knyten som åt och sov...
Hmm, det börjar bli liv i deras små sprattelben också... Idag när jag passade dem hävde Alex sig upp till stående, med hjälp av en stor leksakskub. Jag var några meter bort, fixade middagsbordet och hann just se hur han tappar balansen och bumpar ner på rumpen och sedan baklänges ner på rygg. Lillen gallskrek förstås, men värst av allt var att han slagit i hakan och bitit sig lite i munnen... Uhuuu, usch stackars liten, jag kände mig fruktansvärd! :( Hädanefter blir det att var ännu mer försiktig, inga utslagna tänder vill jag se, huvva!
Vad SOTA ni ar alla 3. Ah stackarn sla sig, inte ska du kanna dig fruktansvard sant som hander. MAn kan ju inte se ALLT och inte i forvag. Du ar sa duktig tycker jag!
SvaraRadera<3