En månad idag...OMG!

Nu när min första månad är avklarad kan jag säga att jobbet som au pair är ungefär som jag väntat mig. Jag var så skraj innan jag for att barnen, särskilt tvillingarna, skulle vara svåra att ta hand om. Det är ingen fara, barnaskötseln går bättre än förväntat. Tvätta liten babystjärt här, mata lite där, en lätt match!

Min engelska oroade jag mig för också, helt i onödan. Visst är det knepigt att försöka få fram vad man vill säga ibland när man saknar ord, men det funkar oftast fint. Folk är tålmodiga med att förklara när jag inte hänger med och har lärt sig känna igen min "vänta nuu, jag e heelt LOST" -min, tänk fågelholk och ni har den.

Det har gått upp för mig att jag haft väldig tur med var jag hamnat! Min värdfamilj är grym, de är så sköna och omtänksamma människor. Guuud vet var jag kan ha hamnat om jag inte haft turen på min sida! Hos banditer, viktigpettrar eller lortpellejönsar!! Usch, hemska tanke. Magkänslan sa mig utifrån mejlen jag fått av dem att de var en hyvens familj, vilket stämde mycket bra! Det var förresten konkurrens om platsen i deras familj, närmare bestämt av en dansk och en britt om jag inte minns fel... Hehe, heja Sverige!

Jag har fixat resdagbok, här hittar ni den. Inte för att jag tänker skriva på den särskilt ofta, jag gjorde den för att andra ska kunna hitta mig. Meen har ni lust att kika så finns fler bilder upplagda där.

Jag saknar mina systrar något enormt! Det är tråkigt att inte ha er i närheten... Trots att det var svårast att säga ajöss till Miros dagen jag åkte så är ni saknade... Mer än jycken! OCH naturligtvis finns det många fler jag saknar, men orka rabbla listan liksom!

Ledsen Elvira, jag hade ingen nyare bild på dig sötnos!;) Mongobilden på mig fick vara med för den uttrycker så bra hur det kändes att åka.. Det vill säga, helt vilsen! Ena stunden i alla fall, i nästa stund var jag peppad till tusen!!

Hoppas ni mår finfint i Sverige,

KRAM!