NYC

Culo roto!

Idag hade jag och Zach en riktigt rutten dag. Vi började skapligt, med att käka den spartanska bröd o marmeladfrukosten på hostel Chil'in i Nevados de Chillan, den sista skidorten vi besökte i vår eviga puderjakt i Sydamerika. Chillan var till vår lycka ingen besvikelse, så mycket snö som vi plöjde fram i igår motsvarade säkert snömängden i Las Leñas, Cerro Catedral och Cerro Castor tillsammans! 

Med en go träningsvärk i låren kånkade vi ut med vår tunga packning till vägkanten där bussen till Santiago skulle gå runt tio. Den där packningen har börjat ta kål på oss. En månads resande, tretton olika boenden, ett väldans packande och kånkande. 

Uppe i bergen sades det toksnöa denna morgon, men där nere i dalen där vi stod och spanade buss var det plask, blask å pisseregn. Busskrället dök inte upp. Irriterande tyckte vi, då hostelpersonlen försäkrat oss det. Väntade vidare, blöta och surmulna. Två timmar gick innan vi kom på en buss och började resan mot Santiago. 

Kom till Santiago vid 19tiden, kände för att ut å springa för jag stått eller suttit stilla hela dagen. Pepp, överenergisk och med musik i örona, satte jag av. Gillar att springa i nya städer, träna och upptäcka på samma gång liksom. Hinner dock inte mer än runt hörnet från där vi bor, å en fet svart hund kommer efter mig! Överallt, i Argentina och Chile har vi sett lösa byrackor drälla i vartenda kvarter. Å nej, inte en till hundhåla liksom. Flera gånger har jag hoppat högt på trottoaren för vi blivit utskällda av ettriga jyckar, helst bakom ett staket, men ibland rakt uppå mig. Men, jyckarna har trots allt låtit kaxigare än de betett sig. Men just idag, hade jag otur att träffa på en oblyg rackare. 

Jag springer, inte ens uppvärmd än, när den svara hunden typ labrador tar två språng och kommer bakom mig, och biter mig i röven! Tur man har lite skinka, det gjorde inte jätteont men jag blev rejält äcklad och rädd. Skrek till och vände mig om, kände att mina löpartights hade hål efter bettet. Fy alltså, för ruggiga, lösa hundar i städerna. Jag utvecklar sakta men säkert hundskräck efter flertalet obehagliga tillfällen resandes.

Löprundan blev bara ett patetiskt, skärrat varv runt kvarteret. Tillbaka på hostelet, drar ner brallan och ser att jo nog har det gått hål på tre ställen. Taxi till närmaste akutmottagning där jag på halvdan spanska fick förklara att jag blivit hundbiten i rumpan. Det blev en enda långdragen vänthistoria bland höggravida o febriga barn innan jag vid halv två på natten kom ut därifrån. Efter att ha dragit samma "perro" o "culo" ramsa om igen och hela fyra personer tagit en titt på min hålslagna stjärthalva, vill säga. Lite oproffsigt, lite pinigt. Med en spruta mot rabies (som ska följas utav fyra injektioner ytterligare), antibiotika recept och ett bottenhumör var det hög tid att stoppa något i magen. Restaurangerna hade stängt men vi lyckas hitta ett hamburgerhak. Där fumlar de bort vår beställning och vi känner att bägaren håller på att rinna över för oss båda. 

Det är fullmåne inatt, det ser ut att bli lång väntan på att somna in nu också, gaaaah! Dessa dagar, dump!