Vi rustar inför chartertider här i Marina Taina, fortfarande Tahiti. Efter nästan ett kvartal här på dockan har man kommit in i något som liknar en normal vardag. Fast mark under fötterna var dag, tillgång till bil och veckorutiner. Fem dagar kvar av detta, sedan är det game on - charter face! Det är två anledningar till att båten legat still så länge. Det fans en lång lista på reperationer och dessutom är det regnsäsong, så då vill ingen resa med oss. Men, det har varit en torr och solig regnperiod, så det har varit två grymma månader för oss crew! Bäst att ta vara på de sista dagarna i frihet, innan det är dags att stänga in sig i skutan och stryka rikemansskjortor. 

Jämte oss ligger en rad med yachter, som kommit och gått under tiden vi suttit här. Det har varit gött att lära känna andra än vårt crew. Mysigt med grannar. Lite småsnack över relingen på mornarna. Trivsamt! Vi har kikat ombord på varandras båtar, vilket är nyttigt att göra för jag inser att min hytt är inte så pjåkig. Jag kan ju vända mig om i sängen utan att slå i taket också har jag ett fönster, flådigt! Vi kommer förmodligen se varandras yachter framöver, cruisande samma öar. Förhoppningsvis ha ledigt samtidigt ibland, och ta en drink i en ny marina. 

Sydafrikanerna kan BBQ!

Yachting Crew i Marina Taina

Fredags BBQ på kajen har hänt ett par gånger, det har nog ökat på marinans säkerhetsvakt Caspar gråa hår. Caspar är local och den bästa vakten en marina kan ha. Inte bara för att han låter oss kröka på kajen. Han har tagit med oss att paddla outrigger kajaker, skiner som en sol och delar alltid ut kindpussar och hi-fives. Han vet inte säkert vart jag kommer ifrån och tycker jag är en sportfåne när jag är ute och springer. Det är en kille att säge nana, mauruuru (hejdå, tack så mycket) till när vi seglar härifrån i juli. 

Kajgrannarna har också aktiverat oss, lata besättning. Halva vårt crew är nyligen helt sålda på squash. Jag testade en eftermiddag, men som anat, bollsport har aldrig varit för Frippa. Dessutom att gå in i en fyrkantig låda när sola skiner… Sinnes! Klättervägg, hike, yoga på fördäck, paddle boarding och att simma har varit kul med tjejerna.

Mateata, en local tjej, tog med mig till Papeetes club för local/pardans i fredags. Som jag saknat att dansa. Men på Royal Kikiriri club är det foxtrot och tahitian two step som gäller. Det liknade bugg på sätt och vis, jag snurrade och kunde följa skapligt. Vi dansade till det fanns blåsor under barfotafötterna och värmen blev outhärdlig. 
Här i Polynesien är det fint hur kvinnor OCH män alltid har blommor i håret. Bakom vänsterörat, visar att du har en käraste, medan blomma bakom högerörat tyder det glada singellivet. Tiaré heter den lilla vita nationalblomman, luktar gudomligt och används till halsbanden "Hei" man får när man anländer till Tahiti. I stan knopas de ihop och säljs på gatan. Efter en utekväll i Papeete kommer jag ofta hem med en lokal "midsommarkrans" på huvudet som jag sparar och sniffar på i dagar efteråt.

Hike på Tahiti

Badstopp med hopp från klippor och vattenfall

Lunch efter svettig klättring på lerstig genom skogen

Aussie vacay!

Australien, fint att se dig igen! Jag tog två veckors semester från båtlivet i Franska Polynesien och åkte från ett paradis till ett annat. Jag höll mig på Gold och Sunshine Coast, kom just tillbaka utvilad och brunbränd. Om sanningen ska fram, något mätt på att backpacka, saknandes kockens gomat och tillräckligt lång resa för att hinna sakna min besättning! Efter intensiva månader i en miljö är det nödvändigt att komma bort och reflektera över saker. Ofta ser man situationen ur en annan synvinkel. Läs, insikt - livet ombord är pretty sweeeet!

Inga stränder är som Australiens. Långsträckta och breda, kraftfulla vågor jag bara drömmer om att kunna surfa. Jag älskar naturen, att bestiga berg eller gå i regnskog och i nationalparker. Aussies laid back livsstil, strandkultur och alltid fina bemötande gör att jag skulle vilja bo där. Lätt!
Började min semester i Brisbane. Mötte upp med Jenny, Sofia och senare också Steffi, alla jobbade vi på Kragerö Resort i somras. Vi hyrde jucy campervan och cruisade i den runt Gold coast i en vecka. Fyra brudar i en van... det kräver sina sanna campare! Möttes av stora ögon på parkeringar när de såg 1, 2, 3 och 4 trötta tjejer klättra ut på mornarna.
En natt parkerade vi oss i Springbrook National Park, lagade middag bak i bilen och käkade under stjärnorna, sällskap av fula brushturkeys i buskarna. En utflykt till Currumbin rock pools, där badade alla utom Frida (för hon har blivit spoilad med glasklart paradisvatten och såg inte charmen i att doppa sig i grågrumligt vattenhål, true story...). En annan dag hittade vi på ett ställe att leka klätterapa i några timmar Tree top challange vid Mount Tamborine. Jenny och jag antog utmaningen och svingade i lianer, klättrade väggar, svischade fram genom skogen på linbanor. Väldigt roligt, så länge tålamodet var på topp (slow pokes framför oss, blockerade klätterstigen). Vi gjorde en utekväll i Surfers Paradise, sedan mer fest och surftävlingar i Coolangatta.


Jag hade taggat för att lära mig kite surfing i hundra år kan man säga, så jag bokade ivrigt lektioner! Vi splittrade på oss i Brisbane, tjejerna skulle söderut och jag tog tåget norröver. I Mooloolaba, på Sunshine coast, checkade jag in på backpackers. Därifrån kunde jag cykla till Maroochydoore och mina lektioner. Väl vid kiteskolan, tog instruktören, Mayaan en härligt galen kille från Iran, med sig all utrustning och vi gick till Cotton tree beach. Där hade jag sedan sex timmar av lektioner de kommande dagarna...

Det var svag vind till en början, vilket bara försvårade för mig att greppa skills, hur man manövrerar kiten. Maayan kunde se hur jag gick från grymt peppad till frustrerad, när vi tränade body dragging i vågorna (skill man behöver för att kunna hämta sin bräda och förflytta sig i vattnet). Vågor sköljde över mig, jag tappade kontrollen över kiten som krashdök ner i vattnet. Där och då, lovade han att jag skulle upp på brädan innan han var färdig med mig, med ett sexpack öl som belöning då. Deal! Dock, mycket tvivlande på att det skulle bli några öl till Maayan alls, så som jag kallsupade saltvatten... Kraschade kiten i strandkanten, kanske två meter från en familj med barn... Oops. Såg mig om (PANIK) efter min instruktör som i sin långbenta hoppgalopp kom emot mig i vågorna, smilandes, medan jag vinkade ynkligt till surmulna föräldrar. Jag ville avbryta innan jag orsakat katastrof. Det var folk på stranden, folk badandes också tjugo kitesurfare ute. Redo att kasta in handduken var jag, men Maayan fast besluten sitt sexpack öl och att se ett smajl på mitt fejs. Brädan kom in i matchen, vinden hade ökat och med instruktioner så kom jag upp och åkte! Faaantastiskt. Så, ibland behöver man bara pressas och övertygas att man kan fixa någonting, så händer det! Smajl på Frippa och öl till Maayan. Win Win.

Jag köpte hela kittet, så 'de ä bar å åk'. Nöjdast i världen tog vi en milk shake på det innan jag bar iväg på mina prylar.

Utanför Mooloolaba ligger ett skeppsvrak, Ex- HMAS Brisbane som är sänkt för att kunna dykas vid. Det var mitt första skeppvraksdyk och en fin halvdagstur med båt ut till skeppet, två dyk och fika. Kattan jag bor och arbetar på är ett dykcenter i sig, men det var kul att testa i Australiens vatten och på ett center.

Mt Ngun Ngun view!

De sista dagarna i Australien blev det bergsbestigning av Mt Ngun Ngun, morgonspringtur i  Noosa nationalpark och crossfitträning i Caloundra! Luke, kompis till min syster Hanna och hennes Magnus, visade mig runt hela helgen. Fantastic! Crossfit och löpning, loved it!

Luke 

Jag uppe på Ngun Ngun

Noosa run!